Nonsens

I'm so glad you have a one track-mind like me.

En fruktansvärd bakgrund. Jag la märkte till det. Jag menar, det är inte så att ni ska tänka att "vilken fruktansvärd bakgrund, är hon seriös med att tycka att den var fin?" NEJ. Jag la märke till att den var hemsk. Men ibland måste man vara ifrån sina normala saker ett tag för att man ska tycka om dem igen. MEN.

Vilken kort helg det har varit. Jag åkte buss och kände en förvirrning blåsa hål på min hjärna för jag skulle någonstans men plötsligt var jag tillbaka någonstans. Fråga inte ens. Nu ska jag se det sista avsnittet till Upp till kamp och få en klump i halsen, lyssna på I want you med Bob Dylan för att den ligger klistrad mot min hjärna och kanske dansa runt medans jag lyssnar också för det är sånt man gör när man har på sig svarta jeans och en vit tröja som är lite för liten och kort. Idag har jag sett mig själv på film och tyckt att jag såg ut som Nic Schröder, men känt mig som ett psykedeliskt mönster. I fredags när jag gick på gator tills de tog slut och tittade på människor så visslade en man på mig. Jag fick ökat självförtroende.