Nonsens

Att lyssna på Emil Jensens Orka då-skiva för att det dyker upp i mig så fort någon klagar, jag vill bara säga Orka då och skaka om dem fast mjukhänt och sedan snurra iväg med dem och känna orken medan Emil Jensen sjunger om att Om jag gör bort mig inför dig, spela roll? och om det här är den enda kväll jag har och diverse om deprimerande läggmatcher i pingis för ORKA DÅ KOM IGEN ORKA DÅ JAG TROR PÅ ATT DU KAN ORKA. Jag tror att det har att göra något med den simpla egoistiska handling att jag känner en skrattladdad inställning till världen och att jag orkar nu. Men skolan känns som något bortkommet bortklemat bortsållat och jag måste väcka mig ur tanketrans för varannan mening jag läser om samhällsekonomi och det är kanske inte något positivt för trots allt är vi inne i en sån där period där skolan har tussat ihop allt hårt och kargt (jag skulle aldrig sälja dig vad jag än får sjöng just Emil Jensen, det var fint) och just nu orkar jag allt förutom att tänka på sånt. Sådant får agera missbildade godisbitar som människan vid godisfabrikens rullband råkade glömma bort att plocka undan, som följer med men som ingen lägger märke till. För just nu så har vi lyckats styra upp våran stundande skolavslutningsinsats till något vackert mot grön botten och igår halvlåg jag på sängen och läste Bodil Malmsten och lyssnade på regnet som ramlade från ovanför mitt snedtak och för att cykla och för nya och gamla människor.


ORKA DÅ!