Mitt första inlägg som handlar uteslutande om tandvård.
Jag måste få peka all eder uppmärksamhet mot ett rosa hus ett par hundra meter från Sävar "Centrum" som vi alla känner bäst som Folktandvården. Där låg jag nu idag och en människa grävde runt med bedövningsspruta i min kind medan jag, spänd som ett stolpskott, (om någon hade lyft mig hade jag förblivit rak som en planka,) försökte tänka på lukten av nytvättade kläder fast det enda som kittlade min näsa var den ofrånkomliga lukten av fiskmås som ligger som en hinna över hela folktandvården. Nu har jag en fråga att ställa till alla Ers Höghet Tandläkare. Varför väljer man frivilligt och utan pistolhot det yrket? Förutom manliga gynekologer så är det ju tandläkare som väcker flest misstankar om att vara skumma kufer med konstiga fetischer. Jag menar, hur kul kan det vara att rota runt i människors varierande men mer eller mindre otäcka munnar och peta med en skrapa på deras groende ansamlingar av diverse tandproblem och VEM skulle välja att göra det helt frivilligt? De måste ju bara vara speciella.
Nu har jag i alla fall en tand mindre än förr och jag minns när jag var liten och såg något sånt här traumatiserande barnprogram där någon randomly selected tant av typsnitt fattigjon log och man kunde ana stora svarta hålrum i hennes mun och jag tänkte att om jag ser ut sådär och har sådär stora svarta hålrum i munnen när jag blir gammal så kommer jag att bli så rädd för mig själv att jag dör så därför får det inte hända. Tur att jag inte har kvar den inställningen för det skulle ju kännas jobbigt. Jag tycker att det är ganska charmigt nuförtiden. Men jag får fortfarande dåliga magkänslor när jag tänker på den där fattigjonsgumman som var svartvit på tvn.
Nu har jag i alla fall en tand mindre än förr och jag minns när jag var liten och såg något sånt här traumatiserande barnprogram där någon randomly selected tant av typsnitt fattigjon log och man kunde ana stora svarta hålrum i hennes mun och jag tänkte att om jag ser ut sådär och har sådär stora svarta hålrum i munnen när jag blir gammal så kommer jag att bli så rädd för mig själv att jag dör så därför får det inte hända. Tur att jag inte har kvar den inställningen för det skulle ju kännas jobbigt. Jag tycker att det är ganska charmigt nuförtiden. Men jag får fortfarande dåliga magkänslor när jag tänker på den där fattigjonsgumman som var svartvit på tvn.
Kommentarer
Trackback