Nonsens

och be aldrig mer om ursäkt för sakerna du aldrig gjorde.

Jag tror jag glider ovanpå allt just nu. Jag avverkar prov efter prov och sak efter sak utan att ens känna mig glad och lättad efteråt för hur ska man kunna vara lättad när man aldrig inte varit tyngd av det i första taget? Istället går jag så många metrar att jag inte kan räkna dem och lyssnar så många gånger på Train att jag inte kan räkna dem och inser att Kom igen Lena aldrig kommer att sluta vara bra och nu lyssnar jag på Kom änglar eftersom att en människa spelade den för två veckor sen och jag fick en nära döden-upplevelse eftersom att jag hade glömt hur allt kändes där i november när den var med. Men nu ger den mig ingenting. Och jag åker buss och exakt när bussen saktar in vid NUS hållplats så sparar jag livet där och då. För jag kommer ihåg alla de gånger i livet då jag tänkt på livet på det där sättet.







FOTNOT.
Alla borde lyssna på City and Colours Sleeping sickness och samtidigt söka på lyrics på den på google för det är VACKERT.