Dimmiga dar, det var bra dar

Avsluta sommaren med en fruktansvärd melankoli men som vanligt så gör melankolin mindre ont om man är två om den så det gjorde inte så mycket. Sävar var kolsvart och öde och det enda glittrande som fanns var den blöta asfaltens reflektion av gatuljuset. Om jag nån gång har väntat mig att det ska dyka upp dementorer bakom hörnet så var det igår.

Stå ensamma i Sävar centrum och skrika ut Om du är rädd, sluta med det, om du är bränd och rädd, lägg av med det, tills det blir antiklimax och vi måste skratta åt oss själva.

Stå mitt i natten i köket och koka sommarens sista ägg för att kunna äta sommarens sista äggmacka till svartvinbärste i fönstret. Sitta vid det lätt öppna fönstret där natten smyger sig in. Sitta där med rökelse och tända ljus. Känna kroppsvärmen brytas mot kylan. Känna melankolin avta och skriva dikter. Lyssna på Nu kan du få mig så lätt och känna att den är fantastisk. Lyssna på De dimmiga dagarna och känna hur den summerar sommaren. 

Vakna helt klarvaken. Börja morgonen med att höra Från och med du på radion och se på How I met your mother. Känna att det bådar gott. 

Åka till skolan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0