Nonsens

Efteråt. Så placerades jag i en husbil. Det regnade när vi for det regnade när vi kom hem. I Värnamo cyklade vi genom en kvällsljummen stadsmelankoli och jag stal en Ulf Lundell-affisch, min pappa sa att jag var motståndare till allt och varje morgon när jag vaknade och kollade ner från min säng på dem som åt frukost så sa han Rastaflickan! Och sen reste jag mig och gick jag på toa. På Öland släppte jag ut flätorna och såg genast ut som Hermione Granger i första filmen. Jag läste ut sista Harry Potter-boken också. Hagrid fick mig att gråta. Träffade en släkting som kontinuenterligt fick mig att skratta och en annan som drev mig till vansinne. Drack kaffe som gjorde mig oförklarigt rusig. Kom hem. Musik låter så bra nu när jag bara har hört pappa spela Christer Sjögren i mer än en vecka.