Nonsens

Klockan är väl runt åtta, jag kokade pasta men tappade ut hälften i vasken och blev besviken. Idag var en konstig och ganska dålig dag men ändå lyssnade jag på Aprilhimlen för jag känner mig där igen. Där jag var då fast inte riktigt. Idag spelade jag munspel och läste Murakami i regnet på kajen, besökte Sunset Park som kändes obscent, frös, och vandrade. Såg människor viska och vända sig om och titta på mig. Såg människor och mådde dåligt. 
Såg supergamla människor som höll hand och det är bland det finaste, såg en ung pojke som koncentrerat försökte göra en fläta på en ung flicka och jag blev glad och jag har också lärt någon göra flätor men det var längesen nu. Jag undrar vad som är poängen med händelser som är över på en minut men förstör en hel dag.