Nonsens

Skriver novellanalys i tre timmar, det vill jag aldrig göra om för jag har bara en sak att säga AY CARAMBA. vad det betyder är kanske ett mysterium dessutom. Och för någon dag sedan så var varje sekund en bild för sig, vred på huvudet, klick, klick, klick, hackig var väl världen. sprang uppför trappan, ska köpa bulle nu när världen rör sig i robotaktiga rörelser och jorden snurrar tänkte jag, och ja det här ska jag göra om tänkte jag också. Makes no sense jag inser det. Men idag skrev jag som sagt novellanalys i tre timmar medans jag lyssnade på Ravi Shankar, perfekt analysmusik actually, för det är instrumentalt så man måste inte lyssna så noga och dessutom så är låtarna nog tjugo minuter långa så man slipper byta hela tiden. men efter de bittra tre timmarna så kommer jag nog aldrig kunna lyssna på honom igen. och sedan så råkade jag i kast med min ögonvrå och blev tvungen att skriva Han måste nog vara min själsfrände, i hemlighet och sen råkade jag lyssna på Hey soul sister och nästan börja gråta och jag kan nog inte göra mig förstådd idag så ska sluta försöka och gå ut med hundarna istället hejdå.