För varje steg man tvingas ta blir det svårare att gå
oh vad fina vi är
Vet inte, slängde mobilen i snön, bet i Signes jacka fast då gick käken ur led. Lyssnar på Hoola Bandoola Band. Pilgatan gör något med en, man börjar normal men sedan så säger man saker om att du är Önos Inlagda gurka och senap och sen fattar man inget helt plötsligt. Och i torsdags, Johnossi ni vet, och jag hoppade klev på tår skrek sjöng What's the point of doing anything if you'll never notice, I would sit and wait for you och strödde ut kärleken ur mina fickor tills den tog slut och kastar in mitt liv i stroboskopernas ljus och bara skriker och får ut dig ur mitt system, om än bara för en kort kort kort jag understryker kort stund.
Kommentarer
Trackback
