Nonsens

Den inre resan har fastnat i loopar, nu skiter jag iu alltihopa, var det visst. Året är väl slut och man borde väl sammanfatta det hela med klyschiga ord om hur vackert och fruktansvärt allt har varit, hur långtråkigt det har varit och hus svindlande det har känts osv, ni fattar, men
-
det har varit över förväntan (förutom att jag fortfarande aldrig har sett Babyshambles live). Har väl varit det vackraste året någonsin precis som förra året för när åren slutar vara det bästa hittills kanske man bara ska lägga av. Men
- 
det enda jag fortfarande undrar efter det här året är om 'Jag kan fortfarande inte gå ordentligt när jag ser dig' duger som känsloförklaring eller om man ska känna efter bättre, men
- 
året är slut och jag vill fortfarande åka till Frankrike och läsa djupa romaner och älska människor med tunna sjalar på sig inomhus, för
-
det är naturlagen (tror jag börjar komma ikapp livet), men
-
tänker nog vänta med sånt här tills livet får för sig att bli något episkt igen. Tar mig samman. Hör av mig.