Nonsens

Idag lyssnade jag på Känn ingen sorg för mig Göteborg och så vips så lyssnade jag på Nu kan du få mig så lätt och även om associationerna skiftar med tiden så tror jag att delar av texten på något vis alltid kommer att kännas rätt. Även om samma delar inte alltid kommer att kännas bra. Och Håkankonserten där vi satt utanför och alla de där kända ansikterna och alla sjöng alla de där låtarna, jag minns särskilt Flyg lilla fjäril flyg, och vissa hade texthäften, och vi satt där och sjöng med fast vi inte kände dem men det var inget konstigt med det och en pojke satt och grät ensam vid ett bord. Jag kommer nog aldrig att glömma den pojken och aldrig heller den där kvällen. det började kännas längesen igår. Ni vet när man spelar något banalt dataspel och man är på vippen att förlora men plötsligt händer det något så att den där mätaren är full igen. Den mätaren börjar kännas tom nu och jag behöver något att fylla den med. För allt det där nya känns som längesen. Så därför tänkte jag att  det skulle kanske gå att göra något nytt igen. 0ch när jag låg i sängen igår och var drypande trött utan att kunna sova för jag tänkte på något som kanske är möjligt att förnya och var tvungen att öppna ögonen och tända lampan för att se mina tankar klarare, för när man stänger ögonen i mörkret så suddas gränserna mellan möjligt och omöjligt ut, och det verkade möjligt ändå. Eller bara för att nu är det vår igen och jag undrar hur du mår igen. Fast jag vet att det inte är vår än, att jag bara inbillar mig det. men jag ignorerar ändå snöflingorna som faller.