Nonsens

Efter en mer än halvtaskig dag så sitter jag här med ingen annan förklaring än att jag älskar just den där raden och var tvungen att få använda den som rubrik, även om jag inte har något alls att skriva under den. Och nu känns det ju inte heller perfekt, för nu har jag förbrukat den och kan inte använda den igen ifall att jag skulle finna det perfekta innehållet till just den raden. Jag funderar just nu på att lägga upp några fina dikter av Tove Jansson och en bild av vår Pettson-almanacka. Nej, jag har inte börjat att bejaka min inre snorunge, jag tycker bara att man inte ska rejecta saker bara för att man har klivit ut ur den lämpliga åldern. Det finns fortfarande inget som gör en dålig dag bättre än att få syn på den där almanackan med Pettson. Det finns inget dystert, bittert och cyniskt över den helt enkelt.
Det är som när någon annan ler och man helt plötsligt också måste le tillbaka.