Nonsens

Igår kväll var det öppet hus på Sefvar Skola och jag vill bara informera en gång för alla att nej, vi ljuger inte, vi har faktiskt verkligen små konserter i studiehallen varenda lilla dag. Så ambitiösa är vi.
 NOT.
I alla fall så kändes det mer som en konstig dröm än någonting annat att sitta i klassrummet på kvällen. Allt och alla är så verkligt annorlunda. Fast egentligen inte alls. Sedan på väg hem lyssnade jag på Shoreline och Skiss över ängarna i Cadaques(jag är kär i det låtnamnet). Det är vad jag kallar kontraster. Broder Daniel och Eldkvarn. 

Om jag ska hoppa tillbaka till det faktum att kvällen mest var som en sån där dröm som egentligen är varken bra eller dålig, den bara är där för att fylla en natt, så kan jag passa på att tala om att en kär gammal mardrömsikon återvände till mig den natten. Jag drömde nämligen om Morran. Hon var enorm och stod på gården och när man gick ut så jagade hon en. Vi var massor av barn som bodde på den där mystiska gården och vi sprang omkring mellan husen och retade henne, fast sen sjönk vi ner i en enorm skinnsoffa som stod på gårdsplanen och pratade allvar med henne. Och en sak ska jag säga, Morran kunde argumentera för sin sak. Fast sen stack hon. Och man fick akta sig för att gå på vägen om man skulle gå någonstans, för då kom hon springandes tillbaka till gården för att jaga en. istället fick man vandra omkring i skogen så fort man skulle någonstans, även om det i sig också var rätt skrämmande med tanke på att det var där hon huserade. Hon styrde helt enkelt byn med järnhand.