Nonsens

Hemköp tär på mig. För visst räknas det som tärd när man släpar sig i säng dödstrött och utbränd redan kvart i åtta på kvällen?

Måndag på Hemköp och den absoluta höjdpunkten var alla dessa äldre stjärnor och kufar i varierande ålder, storlek och gaggighetsgrad som kommer fram till en och man har svårt att avgöra om de är där för att fråga vars smöret är eller om de är sugna på att få prata av sig lite. Den absoluta höjdaren var mannen i sjuttiårsåldern som frågade vilken saft som var bäst när jag och Signe stod och körde vår langninig - frontning i läskhyllan. Föga anandes om vad som komma skulle sa jag att det berodde på vad han tyckte om. Det jag inte visste var att jag därmed släppte fram en flodvåg av livshistoria och ideologier från denna man. Han började med att säga den härmed moderna klassikern "Jag gillar allt som är starkt. Jag har druckit brännvin sen jag var sju"(eller liknande), för att sedan börja snacka om hur kassa människor var, att det var djurens värld och att det var tur att han bara hade en fungerande hjärnhalva så att han bara var halv människa, om att de utan körkort är bättre bilförare, om att vetenskapsmän bara hittade på saker, att det var bra för diabetiker att kasta i sig godis osv i all oändlighet. Till en början kände jag att han var en klok (.....) människa som hade mycket att säga och mycket åsikter, för han kunde verkligen argumentera tills man höll med, att han borde skriva en bok till omvärlden och att den säkert skulle bli omdiskuterad, men när han började snacka om att man egentligen inte borde göra skillnad mellan människokött och djurkött för att vi inte var mer värda, att det var väl ett lika bra kött som allt annat, och att han borde få äta typ mej så började gränsen kännas passerad.

Men det var trevligt att råkas.