Nonsens

Idag när jag hedde på Fan Fan Fan på musiken (jag ville inte skriva "satte på" för det är ju bound till att bli evigt misstolkat) så kom tårarna strömmandes och det kändes lika bra som en gång för ett tag sen då jag blev upprörd och cyklade jättejättesnabbt med tårar som blev iskalla i vinden och drevs ut längs med kinderna. Idag när jag skulle läsa igenom No-sammanfattningarna hittade jag en anteckning mitt bland alla syror och baser.
Där stod det:

When you were here before, couldn't look you in the eye
you're just like an angel, your skin makes me cry

Och jag minns inget av det där men sen mindes jag och det känns rikligt bra. Vad bra det känns när man inser en tid och hur det var, som allt såg ut och som allt kändes.