Nonsens

Igår kom jag till stan vid nio, beslöt mig för att vandra, så jag började gå, gick över den där gångbron till Teg och vid kullerstenen där kände man fortfarande lukten av hästhovar fast det säkert var tvåhundra år sedan, kände att den där bron hade så sjukt lågt stängsel att den som vill ta livet av sig inte ens behöver klättra över stängslet, det är bara att böja sig fram, och så började det kittla i benen av rädsla, och sedan beslöt jag mig för att ignorera det och en fyllegubbe kom och cyklade vingligt och ringde tusen gånger på sin ringklocka för varje person han passerade och där har vi något att lära oss av, för ingen hälsade på mig på hela dagen i Umeå och när jag kom hem till sävar på eftermiddagen så kände jag knappt igen min röst när jag skulle hälsa på en människa för det var så ovant att hälsa, men nu hoppar jag framåt i handlingen. Efter att jag hade gått färdigt på gator så gick jag till centrum och kände mig verkligt varm om fötterna och ryggen men så försökte jag ignorera det och köpa saker istället. Så då gjorde jag det. Sedan så planerade jag verkligen dåligt nånstans där vid tio i ett  för jag var upptagen med att gå runt i långsam fart och blev sedan tvungen att panika iväg till bussen tre minuter innan den skulle gå och när jag då svettade runt hörnet så såg jag bussen runda det andra hörnet och sticka iväg. Nästa buss gick tre. Jag var uppgiven. Så jag ringde runt och beklagade mig lite. Sedan gick jag igen. Jag läste ett kapitel ur "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" på biblioteket men orkade inte ge mig hän så jag gick därifrån, såg sångarna i Glesbygd'n sitta och fika tillsammans med ett barn i knäet och jag var tvungen att smsa runt av pur excitement och sedan såg jag dem senare igen och tänkte att Gud vad snygga de är, världens vackraste par, men ändå var jag lite besviken för jag ville ha honom lite grann (men å andra sidan så vill jag ha Jesus lite också), och jag letade efter kända ansikten i folkmassor för Gud vad ensamt det är att gå omkring själv när man inte har något att göra och väntar på en buss som aldrig aldrig kommer, och sen kollade jag på folk i parker, vatten som glittrar, löv som far omkring och emoringar, emoringar, vart man än vänder sig ser man emoringar. Sedan gick jag lite impulsivt in på en konstutställning men var ute igen fem minuter senare. Sen kom bussen. Och jag tänkte att nu är det sommar.