Let me forget about today, until tomorrow
Jag har insett hur kort tid man har på sig att vara kär i någon, du vet, hur knappt om tid man har på sig att bara vara kär i någon.
Jag kan inte vara i små rum när jag är kär. Det bara går inte. Jag måste ut. Jag kan heller inte räkna matte när han sitter bredvid mig.
Vilka jävelskaper. Jag är ju inte ens kär.
(jag håller kanske på att bli förälskad men det är kanske bara för idag)
Det känns som att vi borde prata om det här.
näje, finns mycket tid ju. nästan för lite.
Håller ej med. För man tror att man liks kommer känna samma för alltid. Att det är lugnt. Sen vaknar man på morgonen och tanken kommer inte till en på en gång. Som den gjorde förut. Och man inser att man tappat intresset. Jag som inte är en sån som tappar intresset. Jag som är en sån som folk tappar intresset för.
men då är ju frågan om det kunde ha blivit något från början? om det hade kunnat vara längre än ett litet tag, eller vara överhuvudtaget, oavsett vad man sagt eller gjort, inte sagt eller inte gjort?
nu talar du ju så kryptiskt men jag tror nog att det är vanligt att folk tappar intresset ju mer de lär känna personen, kanske för att de har byggt upp massa förväntningar, kanske för att deras innersta jag är annorlunda från det yttre. jag gråter mer än vad jag ger sken av och visst är jag väldigt rädd att visa det för någon jag tycker om, jag är rädd att bli avvisad för jag inte alltid är sådär glad och rolig. men samtidigt skulle jag ju aldrig kunna vara med en person som inte klarar av den sidan av mig, för då skulle jag inte visa mitt innersta jag och då skulle jag ljuga för sig själv. så självklart skulle jag bli väldigt ledsen om jag blev lämnad för det, men det kanske är det bästa?
Jag ser vad du menar och ja ju mer jag lär känna människor, the closer I come, så att säga, desto mindre gillar jag människor. Detta är något jag hatar med mig själv men så är det. Jag behöver aldrig någon förrän jag har förlorat den. Jag vill aldrig ha någon som jag kan få. Jag blir inte kär i den som är kär i mig. och det är det värsta.
förstår inte riktigt hur det kan vara det värsta att inte bli kär i någon bara för att den är kär i en, men.
Men om det är fina människor då?