Jag ser hur du glittrar, jag ser det i dig
jag drömde för nån vecka sen att jag och nån klass jag gick i hade sex- och samlevnad med carolina gynning i ett mörkt discorum med discokulor utan gravitation. hon frågade mig vad jag hade att säga om ungdomskärlek. "det är det vackraste som finns, men det kommer aldrig att hålla" svarade jag, och såg hur min pojkvän tillika klasskamrat i drömmen fick besvikna, sorgsna ögon.
vet inte riktigt vad jag ska tro.
tough shit asså
jo. jag hatar den där plötsliga känslan av att det här kommer inte att fungera och att veta att den känslan kommer bara av min taskiga självkänsla och av att jag inte egentligen vet varken vem är eller vem jag vill vara. jag känner mig maktlös.
:O
jag vet känslan. Eller snarare så är det känslan som vet mig. Och i mitt fall så går det liks åt helvete innan jag hinner tänka den.
mm.
men känslan försvinner ganska snabbt när man står i någons famn sådär. tur det i alla fall.
