Nonsens

Jag har upptäckt att jag mår bra av att läsa politik. Och jag gillar det här läget jag är i nu. Det här läget av upptrappning innan allt blommar ut och följdaktligen går åt helvete. Jag hatar trafikbrus och önskar att stan kunde hålla käften. Men jag älskar kramar som gör en omtöcknad. Som gör att man vänder bort blicken med sömniga ögon eller måste sätta sig för att benen är på ett nytt sorts humör och varken vill stå eller gå eller sitta eller nåt annat heller för den delen. Och jag hatar att drömma om folk om man ändå inte kan drömma något vettigt om dem och jag älskar att vakna i en förvirrad septembermorgon av att någon skriver fina saker till ens mobil. 

Jag lyssnar på Lars Winnerbäck nu. Då var det dags igen. För höst. Men det anade jag ju.