Nonsens

Jag har ont i knäna fast jag nog är ung, nu faller höstlöven, allt har varit möjligt länge nog nu, nu känner jag mig obekväm, nu vill jag fly någonstans fast det är inte ens värt att jag skriver det för det är liksom underförstått, nu kan det få bli november om det vill, nu spricker bubblan på mina läppar, nu är jag här, här vid kanten igen, nu har allting varit möjligt länge nog. Och när jag vaknar tänker jag ofta på ånger.