Nonsens

Att känna sig tillfreds med sig själv är en spektakulär känsla. Som jag tror att jag aldrig kände på riktigt innan sommar 2010, för ja, ni gissade rätt, högstadiets skull.

Man inser inte hur man mår förrän efteråt.

Detta tänkte jag på i bilen till stan för att se Klungan, efter en timme eller så tänkte jag ändå mest på lukten på min axel.

Och i helgen så vaknade jag i Marieberg i blårandigt täcke under öppet fönster och gick till busshållsplatsen ovanför kullen men omständigheterna gjorde att jag inte kunde köpa biljett så jag gick vilket var kallt och tog några timmar då jag inte visste vägen och därmed förmodligen tog ett par omvägar. Efter ett tag kände man sig hopplös. Sen Pilgatan och fyra koppar kaffe i nån skitsnygg mugg och med vackra människor. Sen hem, sen bilen och tankar på högstadiet och sen Klungan. 

Nu: skall städa vilket är sämst eftersom att jag inte är ensam hemma och därmed inte vågar riskera att dammsuga naken vilket är det enda som underlättar. Så jag skjuter upp det genom att läsa nya bloggar och lyssna på Cornelis. 
Nästa helg är det volontärarbete och Umefolk som gäller, sedan födelsedag sedan Ersboda.

Ett meningslöst inlägg really, ville mest bara skriva nåt för att skjuta fram städningen.