Nonsens

det enda som hörs är hur det bubblar i en flaska, det låter så där svagt som man kan tänka sig att det skulle susa mellan stjärnorna om man kom lite närmre

som när färgglada fiskar simmar tillsammans och svänger på fenorna i natten 

eller som när man går under de fallande snöstjärnorna som mjuklandar i björkar och på gatlysen i väntan på bussen.

Idag i biblioteket läste en man en arabisk tidning och åt banan och när han åt bananen så lät det inte smaskande som det brukar, utan tyst och med bara dova dunsar då tandraderna möttes och jag vet inte

livet är för mycket just nu vilket är precis som det ska vara och det gör mig så himla rädd, inte rädd för att ha allt men rädd för att förlora allt