"-Det här måste vara en low point", tänkte jag.

Jag tror det här är en low point i livet. Jag ställs oförstående inför min egen dygnsrytm och min kropp måste undra om jag håller på att dö eller vad jag nu håller på med. Detta är de senaste dygnen:

kväll 1:
Kommer hem vid 02.00, går och lägger mig, kan inte sova, sätter på datorn. vid 5.00 - hör att mamma och pappa har gått upp, jag - fortfarande vaken(och ovanligt röd i ögonen). Ju mer klockan blir, desto ovilligare att somna av rädsla för att sedan inte vakna förrän det är kväll igen. Vid 7.00 - känner kaffelukt, blir hungrig. Vill äta men kan inte gå upp för då skulle ju mamma och pappa fatta att jag inte har sovigt = bli oroliga = jobbigt. Måste med andra ord hålla mig vaken tills de har farit så jag kan gå ner och äta. 8.00 - går ner och gör kaffe och mat. 9.00 - somnar, strategiskt placerad i tv-soffan istället för sängen, för att vakna när min syster kliver upp så att jag inte sover hela dagen. Sover i omgångar fram tills 14.00.

Sedan fortgår dagen i dvala, märker att jag inte är ett dugg hungrig på dagen, istället hungrig hela natten. 

kväll 2: Vid sju på kvällen lyssnar jag på en skiva, blir supertrött. 20.00 - går och lägger mig. Somnar.
23.47 - vaknar i tron att det är morgon, blir besviken och inser att jag måste somna om igen. Sover och drömmer om pizzor som har något sorts tema av Drake och Josh (ni vet,http://sharetv.org/shows/drake_and_josh ) tills jag vaknar vid 3.00 och är utvilad, känner att Det här måste vara en low point, vad håller jag på med. Somnar till slut och vaknar till sist vid 11.00, KOM IGEN, NÄR MAN HAR SOVIT SEN ÅTTA PÅ KVÄLLEN KAN MAN VÄL VAKNA LITE TIDIGARE? 

ps. Har märkt att fulla människor skickar betydligt fler "saknar dig"-sms än andra och att det känns som att jag har ett underskott av Lars Winnerbäck, detta skall rådas bot på.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0