För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar?

Gillar att vara dum i huvet mitt i natten och råka kasta mig i väggen när jag ska kasta mig i säng och sedan bara ramla ur sängen gång på gång och sitta på golvet och se på Upp till Kamp i tre timmar och tänka Oj, det är sådär livet ska vara. Jag vet exakt hur jag tycker att livet borde bli.

och det fina med håkan är att man kan identifiera sig med honom.
allt jag har att säga om kanske hela den här vintern finns redan nerskrivet i En vän med en bil, ock jag tänker inte länka för det misslyckas ju bara och ni vet ju hur den går.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0