Och du så vacker att Sinatra skulle ha fallit vid dina fötter.

Vaknade med en smäll av högljutt radioknaster. Lyckades ratta in nån kanal som gjorde mig tvärvaken för de spelade bara en massa gamla låtar som liksom sådär andades svartvitt och smygkristet, det var jättefint.

Skolan, jag vet inte, oj, jag orkar inte. Får nostalgi nästan vid tanken på att när jag var liten så var alltid luncherna höjdpunkten på dagen och det är det nu med. Och någon fin introducerade mig för nåt superproggigt fint band med sedvanlig entusiasm och drack ur en okänd flaska med mig och jag tänkte på Håkan Hellström ("och jag undrar vad du tycker om mig nu, har du förändrats, jag dricker ur vad som helst nu") och en annan fin var blyg i kafeterian och. En Mr. Fruktansvärd i biblioteket som alltid får hjärtat att brista på mitten. 

och jag fick höra världsproblemen lösas på bussen, typiskt dig, fina.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0