Jag klipper ut alla stjärnor från himlens pappersvalv
Väcks av ett samtal från le psykakut.
Det borde införas en regel som säger att ska man ha dolt nummer så ska också ens ärende vara av en spännande karaktär, ni vet ser man att ett dolt nummer ringer vill man följdaktligen också att det ska vara Last Survivor, en hemlig beundrare eller någon som med skrovlig röst viskar Packa väskan, nu kommer jag och hämtar dig, i andra änden. Ni fattar poängen. I alla fall
Idag har jag gått runt i hemmet i t-shirt och trosor, gått på torr asfalt i röda sommarskor och lyssnat på Noah and the whale, gått ensam i skogen i solnedgången och lyssnat på fåglarna. Återigen, you get the point, om man slog det på miniräknaren skulle det säkert visa sig att jag promenerat halva livet.
Jag har fortsatt att läsa Brott och straff, fortsatt vara lite kär i Raskolnikov. Återupptagit munspelet(vilket lät för jävligt). Lyssnat mest på Thåström.
Haft känslan av att min pappa förstår mig vid matbordet:
Vi pratar om studentbalen.
Jag: - Jag får ångesten bara jag tänker på att åka i en cabriolet till en bal iförd sidenklänning, det hör man ju själv.
Pappa: Jaja, vänstern anordnar säkert nåt samtidigt dit du kan åka i trasiga jeans och flanellskjorta.
Känner för att bli punkare.
Första gången jag hörde Hey soul sister var i sömnen, den spelades på radion och jag vävde in den i en dröm sådär som man tenderar att göra om man har radio som väckarklocka. Det viktiga är att jag minns första gången jag hörde den.
Dit jag försöker komma är att snart är det april igen.
Och åh, djuren drar kartstreck i skogen.
Det borde införas en regel som säger att ska man ha dolt nummer så ska också ens ärende vara av en spännande karaktär, ni vet ser man att ett dolt nummer ringer vill man följdaktligen också att det ska vara Last Survivor, en hemlig beundrare eller någon som med skrovlig röst viskar Packa väskan, nu kommer jag och hämtar dig, i andra änden. Ni fattar poängen. I alla fall
Idag har jag gått runt i hemmet i t-shirt och trosor, gått på torr asfalt i röda sommarskor och lyssnat på Noah and the whale, gått ensam i skogen i solnedgången och lyssnat på fåglarna. Återigen, you get the point, om man slog det på miniräknaren skulle det säkert visa sig att jag promenerat halva livet.
Jag har fortsatt att läsa Brott och straff, fortsatt vara lite kär i Raskolnikov. Återupptagit munspelet(vilket lät för jävligt). Lyssnat mest på Thåström.
Haft känslan av att min pappa förstår mig vid matbordet:
Vi pratar om studentbalen.
Jag: - Jag får ångesten bara jag tänker på att åka i en cabriolet till en bal iförd sidenklänning, det hör man ju själv.
Pappa: Jaja, vänstern anordnar säkert nåt samtidigt dit du kan åka i trasiga jeans och flanellskjorta.
Känner för att bli punkare.
Första gången jag hörde Hey soul sister var i sömnen, den spelades på radion och jag vävde in den i en dröm sådär som man tenderar att göra om man har radio som väckarklocka. Det viktiga är att jag minns första gången jag hörde den.
Dit jag försöker komma är att snart är det april igen.
Och åh, djuren drar kartstreck i skogen.
Kommentarer
Trackback
