Nonsens

Att i livet börja läsa Brott och straff kan liknas vid att stå och kolla på en konsert som känns hyfsat tråkig och plötsligt upptäcka att t ex gitarristen är OTROLIGT HET OCH HAR VÄRLDENS SNYGGASTE RÖRELSEMÖNSTER, ursäkta uttalandet men det finns inga romantiska ord att dölja detta konstaterande i. Liksaså då som när man börjar läsa Brott och straff så är det enda man kan tänka ÅH HÄÄÄÄÄÄRRRREEEGUUUUUD och efter det konstatera att det man har framför sig är fantastiskt.

Att börja läsa Brott och straff och att återuppta kaffe är denna veckas bästa beslut.

Och jag har med nostalgi i blick tänkt tillbaka på tiden då jag klädde mig i enbart randiga tröjor och svarta jeans och bara lyssnade på brittisk musik. Nästan till den graden att jag funderar på att återuppta detta.