Och såg ner på alla människor, som dansar och rullar runt

Om igår var den perfekta dagen för att ta på gränsen till teatraliskt melankoliska promenader i regnet och lyssna på Harhjärta, sova hela eftermiddagen, vakna omtäcknad i ett strömavbrott och för första gången på länge se på en långfilm, även om den enda anledningen till att se på film var för att fjärrkontrollen låg försvunnen under en tröja och det som gick på den inställda kanalen tv4+ var just någon sorts tam, familjevänlig dramakomedifilm, lyssna på Morrissey, läsa Bodil Malmsten

så var idag den perfekta dagen för att

i timmar utföra fysisk aktivitetet, kratta barfota och för årets första gång sitta på altanen och känna smaken av juice såsom den smakar när man dricker den i solen, och för årets första gång ta fram cykeln och i motvind uppför backar lyssna på " Well I'll look at you and say it's the happiest that I've ever been and I'll say; I no longer feel I have to be James Dean". 

Livet återgår så sakteliga till de små nöjena;

såsom att sitta i sitt rum och känna lukten av nytvättat när vinden kommer in genom det öppna fönstret

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0