Nils Ferlin och Thåström, bättre kombo än de flesta.

Thåström – Brev till 10:e våningen


Ett minne. / N. Ferlin

Skimrande vitt som det vitaste silver; var vattnet vid Vinga fyr.

Rökskyar bolmade, måsarna skreko och luften var bräddad av glädje och eko. Av främmande länder och äventyr.
Gud, har jag sagt, o du levande X i det minsta och finaste ting, snäckornas gud, och förnyelsens gud

du som hinduerna ser som en flammande ädelstensring

elektriska bälte av under och kraft som spänner all världen omkring;

lys på mitt liv.

Gud, har jag sagt, du som talade nyss ur de bristande isarnas dön

– guld har du strött över vågornas välv, guld över klippornas krön.

Aldrig jag visste; som nu, och förnam vad världen är väldig och skön. Herre ditt ansikte ser jag idag och viskar dig vilset en bön;

”Väck den ej mera,

min fråga som hörde sitt eko och grät.

Släck den,

förintelsens låga i nervernas blodiga nät.

Se på mig,

maskarnas like,

Herre jag ber dig ju blott; lär mig att älska ditt rike

och bära de dagar jag fått.”


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0