Nonsens

Jahapp borde väl plugga medeltid men hatar det så sitter  och nostalgiar med gamla diariums istället, skämskudden blev det kan jag ju säga. Hittade dock denna pärla, ett test där man skulle skriva om sin drömkille. Alltså. shit. ja. vad ska man säga. oförbätterlig verkar man vara. Observera detta var typ två år sedan.

DRÖMKILLEN
Ska han vara brunett, blondin elr rödhårig?- svart hår, snedlugg
Ska han vara längre än 1,60 cm?- gärna lång och tunn
Vad ska han ha för ögonfärg? bruna kanske?
Ska han vara sminkad?- om han e emo så går det väl an med lite svarta ögon ;P
Ska han vara fotbollsnörd?- nee fy
Ska han va pratglad?- antagligen
Vad ska han ha för intressen?- musik! Poesi grr...
Ska han va muskulös?- nej nej, tänk Lars i Idol-style istället
Ska han ha hål i örat? nej (hulk hulk)
Ska han vara en festkille?- neeee, hellre att han sitter hemma med gitarren...

sitter väl på sängen i linne och trosor och lyssnar på fina saker



och såhär såg himlen ut i september, men det känns ju som rätt så långt bort nu.

Jag måste sluta kolla i fotobloggar, jag blir bara så sugen på att ha ett underbart liv att jag bara vill kasta ner massa saker huller om buller i en kappsäck, och kalla det för kappsäck och inte väska, och sätta ihop håret med kinapinnar och sen bara fara till Paris och sitta på nåt kafé och lyssna på dragspelsmusik och bryta en chokladkaka i småbitar. Och känna idyllen komma ni vet IDYLLEN IDYLLEN IDYLLEN. Vilket ord.


Jag har panik över människor och vad de gör mot en med en, Börjar bli paranoid också. Tror att jag är förföljd och drömmer mardrömmar. Det är väl vintern. hatar kylan.  

Eftersom att det enligt avtal ej skall förekomma någon facebook för min del denna vecka så skriver jag det här istället:

Två pedagogiska seriestripar, några artiga och vuxenpoängsgivande ordvitsar och ett debattinlägg mot växthuseffekten senare:
JAG ÄR KLAR MED MILJÖHEMPROVET JAAAAAA YES FAAAAANTASTISKT MED MERA

Läser dikter, dricker kaffe, dansar och drömmer mardrömmar. Torkar mig bakom öronen.

Sitter i världens skönaste soffa och har en kudde över ansiktet för en kamera jagar mig och jag håller i finaste katten som biter tag i mitt finger för jag är så dålig på att hålla i, pratar om män som kan vara grova utan att vara tjocka men inte kunna förklara exakt hur och sedan skratta och kolla hur roliga folk såg ut för längesedan i skolkataloger, hälla te i det halvfulla vattenglaset så det blir konstigt men fascinerande bärnstensfärgat och inse att sandkaka är gott fast det heter sandkaka. 

I'll love with my heart and I'll hold with my hands, but you know, my heart's not yours. 

Oh, your voice could summon the angels, and your beauty could waken the dead.

I'm pretty, pretty tired of balancing on the edge of this knife


Men ikväll blir det Harry Potter


           

gör chokladbollar och dansar runt till parken.

Vet inte, känner mig inspirerad. tittar i fotobloggar, det är därför. Vill bara vara världens bästa fotograf, tror jag är den sämsta. Vill ta underbara kort och dricka munkte och kanske dansa runt till Två steg från paradise, ni vet låten inte albumet, i alla fall, i mina Elvis möter jamaicansk knarkare-byxor. Måste göra saker men vill inte. Snart blir det Berg flyttar in och te. Älskar stunderna av kaffe och okontrollerbarhet.

Den luft som steg kommer kylas!

I stockholm, går gatan fram i mörkret, ser tusentals ljus glittra från kanten av bron och ljudet av stan som ett radioaktvt sönderfall och tänker, den här staden, den är ett monster. Känner igen människor jag aldrig sett, alla ser ut som samma, sitter på borgarcaféer och mår dåligt men bra över en chailatte, halvligger i en soffa i ett annat café i en källare och äter bönsallad och har tusen oförklarliga tovor i håret. Slösar några timmar på ett hopplöst fall, spårar ur och dricker te i ett hotellrum som mest liknar en städskrubb, sover bättre än någonsin annars. Går in i en affär och hamnar i himlen, letar efter kinarestauranger. Inleder ett kärleksförhållande med Seven Eleven. Går dit två gånger inom loppet av en halvtimme, köper tvivelaktiga påsar med bananchips. Älskar staden på kvällen och promenaderna och vandrarhemmets storslagna litenhet men blir slutkörd över staden om dagen. Hatar T-centralen. Står vid bögringen och sjunger på Trelleborg-Travemünde-Världen. Köar utomhus tills lungorna sprängs av kylan. Deltar på ett livs konsert, en episk episk upplevelse. Sover så gott så gott och missar bussen hem. Hittar en annan. Åker buss en hel dag och lyssnar på två främlingar som hittar varann, pratar i två timmar, som ler när de skiljs åt. Önskar att vi haft en dag till, hatar att komma hem. Men stockholm, some pretty concrete sky.   

Lyssnar på Noiserock i Japan igen och igen det är ett tips för adventiga dagar i stickade tröjor och snö mitt på dagen, det är i alla fall så jag föreställer mig att det måste bli. Det är bara årstiderna vi känner till nu, vad annat vet vi (förutom att ingenting av detta är på riktigt)? Kom hem från Stockholm, det ska jag skriva om. Jag ska också skriva hemprov i miljö, (det går lättare om man har på sig gröna byxor), skriva dikt om vintern. Har insett att jag har fått en roll i klassen som jag inte känner till. Vet inte hur jag ska tackla detta faktum. Skriver av mig. Diktar. Lärarna har snöat in på dikter, det har jag med. Väntar på känslan av Det är nu det lossnar Det är nu det lossnar. Letar upp favoritdikter, hittar tusen stycken. Längtar och vill, längtar och vill. Funderar på Uppsala, det är dit det leder. Det är trollbindande att tänka på. På gatorna och gränderna. Ser en nacke jag inte kan ta blicken ifrån, klyschor har en anledning att vara klyschor, för jag börjar nästan gråta av att du är i närheten. Beundrar, beundrar, lyssnar på Shelley och vet att om någon skulle få bort mig från gatan så är det du.    

jonglerar med ett tusen paradoxala känslor

En sån där människa som man kan ta till när man inte själv har orden.

"För jag tycker om för mycket saker på en gång och blir förvirrad och rusar från den ena fallande stjärnan till den andra tills jag stupar. Det är natten, det är det den gör med en. Jag hade inget annat att erbjuda än min egen förvirring."

Nu far vi till stockholm kram och adjö umeå

nu blire håkan och älskar du mig så lämnar jag dig, och lämnar du mig så älskar jag dig och jag ska sjunga och hoppa och skrika och allt sånt

kram och adjö umeå

Du är en sån där människa som gör det till någonting svårt det faktum att man lever utan dig. Och när jag är i närheten av dig, så känner jag, att nu är jag, två steg från paradise.