Nonsens

Idag på fem minuter slängde jag ihop den ultimata Håkan-spotifylistan med alla värstingar, Aprilhimlen och Uppsnärjd efter varann, det går ju nästan inte för det är för bra, och jag gjorde min jullovsklassiker genom att en sista gång äta alla sorters julkakor, dricka glögg och se på Scoop, vet inte varför just den filmen blev en klassiker med tanke på hur neurotisk man blir av Woody Allen, men i alla fall och icke desto mindre, en klassiker är det.
Och skolan börjar imorgon och jag tror att det här blir en sån där sömnlös natt som alltid men det ska bli väldigt fint att se alla igen, eller inte alla men ni fattar.


Vill typ bli en helt ny person. Om man ska vara sådär klassiskt nattdramatiskt alltså.

Hela förmiddan var vi i massa mataffäer (två) och ni vet kollade utbud och köpte chokladpudding. Och eftermiddan var hur förvirrande som helst, det enda som made sense var att jag snyltade en kopp kaffe på Max åt två fina klasskamrater (som värsta Robin Hood) och nu lyssnar jag på Flyktsoda(och lite Masshysteri), ändå bra, klunk klunk. (Visste ni att Håkan har snott hela Kom igen Lena-konceptet från Cornelis, det var en besvikelse att inse)

Gillar att vara dum i huvet mitt i natten och råka kasta mig i väggen när jag ska kasta mig i säng och sedan bara ramla ur sängen gång på gång och sitta på golvet och se på Upp till Kamp i tre timmar och tänka Oj, det är sådär livet ska vara. Jag vet exakt hur jag tycker att livet borde bli.

och det fina med håkan är att man kan identifiera sig med honom.
allt jag har att säga om kanske hela den här vintern finns redan nerskrivet i En vän med en bil, ock jag tänker inte länka för det misslyckas ju bara och ni vet ju hur den går.  

Jag tror det här är en low point i livet. Jag ställs oförstående inför min egen dygnsrytm och min kropp måste undra om jag håller på att dö eller vad jag nu håller på med. Detta är de senaste dygnen:

kväll 1:
Kommer hem vid 02.00, går och lägger mig, kan inte sova, sätter på datorn. vid 5.00 - hör att mamma och pappa har gått upp, jag - fortfarande vaken(och ovanligt röd i ögonen). Ju mer klockan blir, desto ovilligare att somna av rädsla för att sedan inte vakna förrän det är kväll igen. Vid 7.00 - känner kaffelukt, blir hungrig. Vill äta men kan inte gå upp för då skulle ju mamma och pappa fatta att jag inte har sovigt = bli oroliga = jobbigt. Måste med andra ord hålla mig vaken tills de har farit så jag kan gå ner och äta. 8.00 - går ner och gör kaffe och mat. 9.00 - somnar, strategiskt placerad i tv-soffan istället för sängen, för att vakna när min syster kliver upp så att jag inte sover hela dagen. Sover i omgångar fram tills 14.00.

Sedan fortgår dagen i dvala, märker att jag inte är ett dugg hungrig på dagen, istället hungrig hela natten. 

kväll 2: Vid sju på kvällen lyssnar jag på en skiva, blir supertrött. 20.00 - går och lägger mig. Somnar.
23.47 - vaknar i tron att det är morgon, blir besviken och inser att jag måste somna om igen. Sover och drömmer om pizzor som har något sorts tema av Drake och Josh (ni vet,http://sharetv.org/shows/drake_and_josh ) tills jag vaknar vid 3.00 och är utvilad, känner att Det här måste vara en low point, vad håller jag på med. Somnar till slut och vaknar till sist vid 11.00, KOM IGEN, NÄR MAN HAR SOVIT SEN ÅTTA PÅ KVÄLLEN KAN MAN VÄL VAKNA LITE TIDIGARE? 

ps. Har märkt att fulla människor skickar betydligt fler "saknar dig"-sms än andra och att det känns som att jag har ett underskott av Lars Winnerbäck, detta skall rådas bot på.  

Hatar när man tänker en genialisk tanke och så försvinner den.
Ska andas in den nya luften, nu gör vi det här.

Igår kväll byggde jag en koja i mitt rum och kände mig 50% genialisk 50% sinnessjuk, kollade på Control som är hur vacker som helst, och sen blev klockan över två så jag la mig i kojan och har aldrig sovit sämre. Det var tyvärr kallt och hårt. Fast superfint.

Lyssnade på detta:
Men det här känns t o m i kroppen (januari)

Livet är en hora hörde jag och ni ska veta vad poetiskt det är en kväll när man bränner papper för att känna lukten och funderar på att bygga en koja och gömma sig där, och bara skriver här för att man ändå inte kommer sova förrän om några timmar och sedan vakna när halva dagen redan har gått, och man lyssnar på konstig ful punk där de sjunger Livet är en hora (men man tycker det är förvånande poetiskt) fast de sjunger också saker som Jag saknar dig mer än jag ger sken av. Hoppsan.
Köpte en bok som var vacker och tydligen gjord av cannabis. När jag var på mellandagsrean och livskrisade. Fast den var inte på rea förstås, det vackraste i livet är aldrig på rea och livet är en hora.














om tio år eller så kanske det här blir våran bästa tid

och vi måste vända denna sida mot fienden för att visa dem where we're coming from

Borde ta reda på vad man säger till de med andnöd i hjärtat (värsta tröstaren någonsin, som tror kramar och medlidande är lösningen på allt). Vill till Arvika, de första stulna jordgubbarna och ljumma kvällspomenader i stadens finaste delar (ni vet de där delarna av stan som man sparar på för att de är så fina att man inte vill slita ut dem med för mycket minnen).

Gå över Tegsbron i vårljuset.

Been thinking about you, and there's no rest.
-
om ni undrar varför jag gör såna där korta streck så är det för att jag vill ha mellanrum men blogg.se tycker att det kan jag klara mig utan men jag har kommit på ett sätt att överlista blogg. se nämligen med såna där små streck och dessutom. så gillar jag det. lyssnar på Radiohead och Krunegård och nu ska jag till stan och umgås och jag vet inte, känns som i somras.

Den inre resan har fastnat i loopar, nu skiter jag iu alltihopa, var det visst. Året är väl slut och man borde väl sammanfatta det hela med klyschiga ord om hur vackert och fruktansvärt allt har varit, hur långtråkigt det har varit och hus svindlande det har känts osv, ni fattar, men
-
det har varit över förväntan (förutom att jag fortfarande aldrig har sett Babyshambles live). Har väl varit det vackraste året någonsin precis som förra året för när åren slutar vara det bästa hittills kanske man bara ska lägga av. Men
- 
det enda jag fortfarande undrar efter det här året är om 'Jag kan fortfarande inte gå ordentligt när jag ser dig' duger som känsloförklaring eller om man ska känna efter bättre, men
- 
året är slut och jag vill fortfarande åka till Frankrike och läsa djupa romaner och älska människor med tunna sjalar på sig inomhus, för
-
det är naturlagen (tror jag börjar komma ikapp livet), men
-
tänker nog vänta med sånt här tills livet får för sig att bli något episkt igen. Tar mig samman. Hör av mig.

Läser igenom allt och känner igen allt men undrar samtidigt sådär vem är jag som man tenderar att oftast undra när man konfronteras med sig själv. Hittade det här i kommentarsfältet. Tyckte om det på något vis. Kanske för att det var i maj men stämmer. in. så. exakt.
-
---------------

drygt när man tror man kommit framåt men det visar sig att den andre inte tycker det

aja.
ska försöka göra något åt det där skräpet i morgon.

hmmm, ja eller när man går omkring och vill dö pågrund av en person och man vill att den också ska vilja dö men den säger att den mår bra. jag fattar inte hur det kan stämma. hur kan en sak se olika ut i två olika hjärnor och varför sitter jag just nu med ett bullpapper formad till värsta jointen i munnen? det känns som att jag är i färd med att röka nåt. inte helt ok.

jul är en ganska fin sak för man får en luddig känsla i magen och kan utan samvetets ingripande dricka sin vikt i julmust och tänka fina tankar om personer och höra älskade morfar prata om höginkomsttagare och knegare.

Gick in i mitt rum, hittade denna på golvet. Blev ståendes. Tänkte, brukar tröjor verkligen se ut såhär? Tog kort på det.

Tar bort mig, Plura och Bodil Malmsten är i Umeå samma dag, samma tid, båda arrangerade av Humlan, alltså vad hände med planeringen där? less vart man

På sista tiden har jag:



varit på myrorna



köpt en John Lennon-bok



vet ni hur fint det var






varit emo

fruktansvärt

och lyssnat på tonvis med Radiohead


osv osv

Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng åh så frälst av den farliga branten

en fin kväll blev det nästan igår för det brukar bli det om man får känna sig behövd men idag var en ganska fin dag också för det var sista dagen jag tvingades gå upp och ta sjubussen och sen var det skolavslutning och kramring och jag tänkte att min klass är nog bra, jag är glad att jag råkade träffa er.

Radiohead – Thinking About You 

sinnessjukt bra som vanligt