(varje gång du möter min blick) Blir min värld en aning större

Vadå, jag vill ju inte laga någon, jag vill ju inte ens hjälpa någon med matten. Ändå, det blev: LIVSNÖDVÄNDIGT.

Men nu ska vi bli främlingar för varann.

I sömnen hörde jag nästan hur du kom emot mig, kysste det högra hörnet av min underläpp. Så lätt att jag inte visste om det förrän efteråt.

Är inne i något sorts tillstånd, måste ha blivit till i efterdyningarna av min feber då jag inte förstod någonting av det som varit. Och jag har undrat över när man var liten, vad väntade man sig egentligen av livet? Och hur vart det såhär? Var det dethär man väntade sig, hade man velat att det skulle bli såhär eller hade man väntat sig något bättre, hade man försökt förhindra dethär om man visste att det var det som väntade?  

I can learn to be the perfect one, if just in self-defence

Hade en 18timmarsnatt då massor med sjuka drömmar valde att dyka upp och säga Tja. En gick ut på följande:

Revolutionen i Kairo spred sig över hela världen, även till Sverige, där den yttrade sig i form av en vild hatisk strid mellan kristna och ateister. Ja, det var så att säga open fire = vild skottlossning. Det hela urartade i någon sorts slutstrid inne på Coop Forum. Revolvrar, hundmat och läskflaskor i en sinnessjuk blandning. Jag var i alla fall med i striden, om jag var ateist eller kristen är för mig inte riktigt klart, eftersom att jag är döpt och konfirmerad men inte nånsin har gett mig hän åt hela kristendomsgrejen, det står dock klart att jag var en riktig stjärna. Smidigt undvek jag skottskur på skottskur och dök ner bakom varustapel på varustapel, samt sköt ner tusentals motståndare. Men motståndarna var ju så många att det var helt sjukt, och till sist hade de fått tag i något paralyseringsvapen som gjorde att alla vi vart helt fastfrusna. Så vi kunde bara stå där på pastasektionen och agera kanonmat som det heter. Men som av ett mirakel började min paralysering släppa, och jag smög iväg tillsammans med några goda vänner, för att helt enkelt försöka få slut på skiten. 

Det visade sig att det fanns en uråldrig ritual som om den utfördes skulle få stopp på alla motsägelser mellan kristna och ateister. Man var tvungen att hitta något sånt där sjukt ritualställe och utföra en ritual, och sen var det klappat och klart. Så vi sprang dit, vilket var den längsta sträcka jag någonsin sprungit, men i drömmen så var min kondition hur bra som helst för jag vart inte ens lite andfådd. Sedan utförde vi ritualen.

Sen vet jag inte vad som hände, om det löste sig eller ej. Förmodligen. Kommer i alla fall ihåg att jag tänkte att Om det här är klasskamp så suger klasskamp, och så tänkte jag på min folder från SSU på skrivbordet som heter KLASSKAMP och så tänkte jag att Den måste jag slänga, klasskamp är det värsta som har hänt mig. Bara massa skottlossning och springsträckor.      


we couldn't get much higher

lyssnar på massor av anthems. ska se på solsidan. äter hallon. (a juste har återupptagit kaffe och en hälsosam livsinställning)

sover för mycket.

varje gång jag ska gå över övergångsställena på väg till midgård så tänker jag att det skulle vara alldeles för lätt att bara kliva rakt ut i tumultet och sen ser jag det hela framför mig och mina ben tar nästan några kliv framåt. och varje gång jag kliver in i en bil undrar jag om vi kanske ändå kommer krocka eller på annat vis dö. det är nåt med trafiken som gör det. KRAFT. om kraften är stor så får man bara tänka på att gå med den, kommer man i vägen så ja då är det kört.

Och jag var full och jag va dum och jag ramla på allt

Snyltar massa french hot dog vilken är så gott så det är helt sjukt, snyltar massa tårta som bakats på plats på ett bord på hamnis, och det var godis inuti den och allt var väldigt alternativt och ungdomligt och fint. JO. Nejmen. Tänkte en stund på Ulf Lundell och att jag känner med honom, känner att jag FATTAR honom efter att ha läst hans bok. Nejmen. Väljer Bildpaketet tills tvåan. Och känner faktiskt ett uns pepp på att skriva artikel vilket är rätt sjukt. NEJMEN.
Vad jag har att säga efter denna dag är att:

- Manlig så att säga broderskärlek är väldigt vacker att bevittna.

(och jag ramla omkull och tog mig upp och sen.... RAMLA JAG OMKULL IGEN)

Håkan Hellström – Ramlar --- känns som den perfekta låten för denna TID.

VÄRLDENS BÄSTA LÅT.

AND LOVE, LOVE WILL TEAR US APART AGAIN

Joy Division – Love Will Tear Us Apart

Kom och sätt ditt liv på spel för min skull (vill slita dig i stycken)

den kvällen var väl på ett sätt som en freudiansk felsägning. ett uttryck som jag introducerades för under en opassande situation, eller ja den var ju inte det ursprungligen men den vart det. i och med.

kanske till och med ska skriva ner allt nånstans för det finns ju en del att säga om allt.


FOTNOT TILL SIGNE:
jag menar inte i och med detta att jag gillar det jag redan förklarat att jag inte gillade.

Då var allt sagt.

Det krävdes tre hitlåtar och nu är det sagt, nu har Robyn helt officiellt sagt allt om de känslor som så att säga har funnits i mig under åtminstone tre kvartal och nu var det sagt eller sjunget eller vad man ska säga. Det var nästan en befrielse att uppleva.

Listen now, I was afraid of everything

det kan inte understrykas nog det faktum att man drömmer helt värdelösa drömmar när man har feber, över huvudtaget så är allt som har något med sömn att göra helt värdelöst när man är sjuk.
nu
PEPPAR JAG LIVET
jag
PEPPAR
allt!
som inte har med att ligga hemma att göra.

och att komma hem: och finna: inget

Åh jag förstår inte.
Hur det helt plötsligt bara kan gå åt helvete med allt. från ena veckan till den andra.

och fyrtio graders feber och livet har knappt förut varit mer motbjudande. (och vaknar så svettig att de dyblöta lakanen ligger klistrade mot alltigenom fuktiga hud) men det är den fysiska biten. (går att handskas med).


Maybe January light will consume my heart with it's cruel ray

saknad måste vara nåt fysiskt. eller nåt som är så psykiskt att det måste SPILLA UT SIG ÖVER DET FYSISKA för att det INTE FÅR PLATS. 

det måste vara nåt fysiskt för det går inte att lugna ner sig, få bort det, tysta ner det MED TANKEKRAFT det finns fysiskt levande i kroppen. man kan lägga handen på det.







inse att det snart är April igen jag får nästan panik 

kvällen går: Joy Division och Pablo Neruda (hur pretentiöst som helst)

Perhaps not to be is to be without your being,
without your going, that cuts noon light
like a blue flower, without your passing
later through fog and stones,
without the torch you lift in your hand
that others may not see as golden,
that perhaps no one believed blossomed
the glowing origin of the rose,
without, in the end, your being, your coming
suddenly, inspiringly, to know my life,
blaze of the rose-tree, wheat of the breeze:
and it follows that I am, because you are:
it follows from ‘you are’, that I am, and we:
and, because of love, you will, I will,
We will, come to be.



Jättepretentiöst och jätteromantiskt. Idag var en bra dag.


Du kan ju dö nu

Finns nog inte mycket att göra åt den här dagen men imorse vaknade jag till Blowin' in the wind på radion, ägde som ni förstår.

Babyshambles – Lost Art Of Murder

Anna Von Hausswolff – Old Beauty, Du Kan Nu Dö

Almedal – Krokusvägen

Ps. länkarna funkar nu.

Och du så vacker att Sinatra skulle ha fallit vid dina fötter.

Vaknade med en smäll av högljutt radioknaster. Lyckades ratta in nån kanal som gjorde mig tvärvaken för de spelade bara en massa gamla låtar som liksom sådär andades svartvitt och smygkristet, det var jättefint.

Skolan, jag vet inte, oj, jag orkar inte. Får nostalgi nästan vid tanken på att när jag var liten så var alltid luncherna höjdpunkten på dagen och det är det nu med. Och någon fin introducerade mig för nåt superproggigt fint band med sedvanlig entusiasm och drack ur en okänd flaska med mig och jag tänkte på Håkan Hellström ("och jag undrar vad du tycker om mig nu, har du förändrats, jag dricker ur vad som helst nu") och en annan fin var blyg i kafeterian och. En Mr. Fruktansvärd i biblioteket som alltid får hjärtat att brista på mitten. 

och jag fick höra världsproblemen lösas på bussen, typiskt dig, fina.  

Well there is something in the air that makes it difficult to live

Ja, jag relapsar med Mando Diao. The Wildfire är kanske deras mästerverk. ( Mando Diao – The Wildfire (If It Was True) )

Om man säger såhär:

... and cried cause everyone was happy and on the streets, well they were dancing to some kind of puortorican music, that we would hate but we would just move along to.

Vill spontandansa i folkmassor mer än nåt just nu.

We just don't care if they see us fall just don't care just don't care at all

HUR TÖNTIGT SOM HELST JAG VET, MEN EN RELAPSE ÄR EN RELAPSE.




JÄTTECOOLA JÄTTESNYGGA JÄTTEBRA

Måste väl dansa (bli av med denna fruktansvärdhet)

Med kärlek å med fred/lyssnar på Västra frölundA

Knarkar violtabletter, det måste vara en av de bästa uppfinningarna, för de räcker jättelänge eftersom att de fastnar i tänderna, ska börja att alltid ha violtabletter. Lyssnar på mina Starred-låtar på Spotify, hur bra som helst och inte ett dugg creddigt.


Jag var den gladaste människan du mött

Tror jag är rädd för att bli lycklig eller nåt, det är det som verkar mest rimligt som förklaring, vad bra som än händer tänker jag altid att det här kommer jag snart att sakna jättemycket, fast det inte ens måste va så. Och känslan av att Det här som jag har nu, det kommer jag snart att sakna, och ändå inte klara av att uppskatta det, känns liksom tom och ihålig på nåt vis. Och jag väntar alltid med att vilja ha saker tills jag är tvungen att måsta sakna det.  

Men igår på vägen hem så älskade jag alla som klev på bussen för det kändes som att det liksom hörde till på nåt vis, som en självklarhet.

Hade ju ägt att flytta till ett rivningshus och bara va kusligt alternativ

Receptet på att aldrig vara sugen på choklad nånsin mer går ut på att först inte sova mer än tio minuter på trettioen timmar och sedan sova i tolv, jag har aldrig varit mindre sugen på choklad, vilket är lite tråkigt för det skulle va kul att äta choklad nu.

Vänta här, måste bara gå ut en stund och springa för jag är så glad.

Shit, kommer på massa grejer. Visste ni till exempel att

så länge som man har kaffe, bricanyl och Subterranean homesick blues så behöver man inte sömn alls, utan kan sitta och stampa takten med fötterna i sjubussen

Fröken svår och Jag kan inte andas har exakt samma intro, till och med mer exakt samma än Delivery och Party with my pain

jag måste sluta använda Wella schampoo för det gjorde luggen mjuk och flygig= om man drar handen genom den för att få iväg den jäveln ur ögonen så bara faller den tillbaka lite lätt och luftigt, vilket gör en redo att bara hämta saxen och klippa VEGANLUGG, ett begrepp Lisette introducerade mig för

måste skaffa: motsträvig lugg

incesten har till och med tagit en avkrok och dragit till stockholm! hoppas den flyttar dit helt

en insikt om att ordet nonsens härstammar från ordet, eller ja, orden, NO SENSE, alternativt att de båda härstammar från nåt latinskt ord eller samma ordträd eller vad nu de älskade pedagogerna skulle ha sagt, i alla fall så ägde det att inse, älskar när man inser såna där grejer som man tror att ingen annan har insett fast alla i själva verket säkert redan vet

måste ändra bloggens namn till nonsens






Han har blivit som en sorts respirator nästan.

- Om man blunder är det nästan som om man inte var här.

- Då får du allt blunda bra hårt.

- Jag gör ju det.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0