(varje gång du möter min blick) Blir min värld en aning större
Men nu ska vi bli främlingar för varann.
Är inne i något sorts tillstånd, måste ha blivit till i efterdyningarna av min feber då jag inte förstod någonting av det som varit. Och jag har undrat över när man var liten, vad väntade man sig egentligen av livet? Och hur vart det såhär? Var det dethär man väntade sig, hade man velat att det skulle bli såhär eller hade man väntat sig något bättre, hade man försökt förhindra dethär om man visste att det var det som väntade?
I can learn to be the perfect one, if just in self-defence
Hade en 18timmarsnatt då massor med sjuka drömmar valde att dyka upp och säga Tja. En gick ut på följande:
Revolutionen i Kairo spred sig över hela världen, även till Sverige, där den yttrade sig i form av en vild hatisk strid mellan kristna och ateister. Ja, det var så att säga open fire = vild skottlossning. Det hela urartade i någon sorts slutstrid inne på Coop Forum. Revolvrar, hundmat och läskflaskor i en sinnessjuk blandning. Jag var i alla fall med i striden, om jag var ateist eller kristen är för mig inte riktigt klart, eftersom att jag är döpt och konfirmerad men inte nånsin har gett mig hän åt hela kristendomsgrejen, det står dock klart att jag var en riktig stjärna. Smidigt undvek jag skottskur på skottskur och dök ner bakom varustapel på varustapel, samt sköt ner tusentals motståndare. Men motståndarna var ju så många att det var helt sjukt, och till sist hade de fått tag i något paralyseringsvapen som gjorde att alla vi vart helt fastfrusna. Så vi kunde bara stå där på pastasektionen och agera kanonmat som det heter. Men som av ett mirakel började min paralysering släppa, och jag smög iväg tillsammans med några goda vänner, för att helt enkelt försöka få slut på skiten.
Det visade sig att det fanns en uråldrig ritual som om den utfördes skulle få stopp på alla motsägelser mellan kristna och ateister. Man var tvungen att hitta något sånt där sjukt ritualställe och utföra en ritual, och sen var det klappat och klart. Så vi sprang dit, vilket var den längsta sträcka jag någonsin sprungit, men i drömmen så var min kondition hur bra som helst för jag vart inte ens lite andfådd. Sedan utförde vi ritualen.
Sen vet jag inte vad som hände, om det löste sig eller ej. Förmodligen. Kommer i alla fall ihåg att jag tänkte att Om det här är klasskamp så suger klasskamp, och så tänkte jag på min folder från SSU på skrivbordet som heter KLASSKAMP och så tänkte jag att Den måste jag slänga, klasskamp är det värsta som har hänt mig. Bara massa skottlossning och springsträckor.
we couldn't get much higher
sover för mycket.
varje gång jag ska gå över övergångsställena på väg till midgård så tänker jag att det skulle vara alldeles för lätt att bara kliva rakt ut i tumultet och sen ser jag det hela framför mig och mina ben tar nästan några kliv framåt. och varje gång jag kliver in i en bil undrar jag om vi kanske ändå kommer krocka eller på annat vis dö. det är nåt med trafiken som gör det. KRAFT. om kraften är stor så får man bara tänka på att gå med den, kommer man i vägen så ja då är det kört.
Och jag var full och jag va dum och jag ramla på allt
Vad jag har att säga efter denna dag är att:
- Manlig så att säga broderskärlek är väldigt vacker att bevittna.
(och jag ramla omkull och tog mig upp och sen.... RAMLA JAG OMKULL IGEN)
Håkan Hellström – Ramlar --- känns som den perfekta låten för denna TID.
VÄRLDENS BÄSTA LÅT.
Joy Division – Love Will Tear Us Apart
Kom och sätt ditt liv på spel för min skull (vill slita dig i stycken)
kanske till och med ska skriva ner allt nånstans för det finns ju en del att säga om allt.
FOTNOT TILL SIGNE:
jag menar inte i och med detta att jag gillar det jag redan förklarat att jag inte gillade.
Då var allt sagt.
Listen now, I was afraid of everything
nu
PEPPAR JAG LIVET
jag
PEPPAR
allt!
som inte har med att ligga hemma att göra.
och att komma hem: och finna: inget
Åh jag förstår inte.
Hur det helt plötsligt bara kan gå åt helvete med allt. från ena veckan till den andra.
och fyrtio graders feber och livet har knappt förut varit mer motbjudande. (och vaknar så svettig att de dyblöta lakanen ligger klistrade mot alltigenom fuktiga hud) men det är den fysiska biten. (går att handskas med).
Maybe January light will consume my heart with it's cruel ray
det måste vara nåt fysiskt för det går inte att lugna ner sig, få bort det, tysta ner det MED TANKEKRAFT det finns fysiskt levande i kroppen. man kan lägga handen på det.
inse att det snart är April igen jag får nästan panik
kvällen går: Joy Division och Pablo Neruda (hur pretentiöst som helst)
without your going, that cuts noon light
like a blue flower, without your passing
later through fog and stones,
without the torch you lift in your hand
that others may not see as golden,
that perhaps no one believed blossomed
the glowing origin of the rose,
without, in the end, your being, your coming
suddenly, inspiringly, to know my life,
blaze of the rose-tree, wheat of the breeze:
and it follows that I am, because you are:
it follows from ‘you are’, that I am, and we:
and, because of love, you will, I will,
We will, come to be.
Jättepretentiöst och jätteromantiskt. Idag var en bra dag.
Du kan ju dö nu
Babyshambles – Lost Art Of Murder
Anna Von Hausswolff – Old Beauty, Du Kan Nu Dö
Almedal – Krokusvägen
Ps. länkarna funkar nu.
Och du så vacker att Sinatra skulle ha fallit vid dina fötter.
Skolan, jag vet inte, oj, jag orkar inte. Får nostalgi nästan vid tanken på att när jag var liten så var alltid luncherna höjdpunkten på dagen och det är det nu med. Och någon fin introducerade mig för nåt superproggigt fint band med sedvanlig entusiasm och drack ur en okänd flaska med mig och jag tänkte på Håkan Hellström ("och jag undrar vad du tycker om mig nu, har du förändrats, jag dricker ur vad som helst nu") och en annan fin var blyg i kafeterian och. En Mr. Fruktansvärd i biblioteket som alltid får hjärtat att brista på mitten.
och jag fick höra världsproblemen lösas på bussen, typiskt dig, fina.
Well there is something in the air that makes it difficult to live
Om man säger såhär:
... and cried cause everyone was happy and on the streets, well they were dancing to some kind of puortorican music, that we would hate but we would just move along to.
Vill spontandansa i folkmassor mer än nåt just nu.
We just don't care if they see us fall just don't care just don't care at all
HUR TÖNTIGT SOM HELST JAG VET, MEN EN RELAPSE ÄR EN RELAPSE.
JÄTTECOOLA JÄTTESNYGGA JÄTTEBRA
Måste väl dansa (bli av med denna fruktansvärdhet)
Med kärlek å med fred/lyssnar på Västra frölundA
Knarkar violtabletter, det måste vara en av de bästa uppfinningarna, för de räcker jättelänge eftersom att de fastnar i tänderna, ska börja att alltid ha violtabletter. Lyssnar på mina Starred-låtar på Spotify, hur bra som helst och inte ett dugg creddigt.
Jag var den gladaste människan du mött
Men igår på vägen hem så älskade jag alla som klev på bussen för det kändes som att det liksom hörde till på nåt vis, som en självklarhet.
Hade ju ägt att flytta till ett rivningshus och bara va kusligt alternativ
Vänta här, måste bara gå ut en stund och springa för jag är så glad.
Shit, kommer på massa grejer. Visste ni till exempel att
så länge som man har kaffe, bricanyl och Subterranean homesick blues så behöver man inte sömn alls, utan kan sitta och stampa takten med fötterna i sjubussen
Fröken svår och Jag kan inte andas har exakt samma intro, till och med mer exakt samma än Delivery och Party with my pain
jag måste sluta använda Wella schampoo för det gjorde luggen mjuk och flygig= om man drar handen genom den för att få iväg den jäveln ur ögonen så bara faller den tillbaka lite lätt och luftigt, vilket gör en redo att bara hämta saxen och klippa VEGANLUGG, ett begrepp Lisette introducerade mig för
måste skaffa: motsträvig lugg
incesten har till och med tagit en avkrok och dragit till stockholm! hoppas den flyttar dit helt
en insikt om att ordet nonsens härstammar från ordet, eller ja, orden, NO SENSE, alternativt att de båda härstammar från nåt latinskt ord eller samma ordträd eller vad nu de älskade pedagogerna skulle ha sagt, i alla fall så ägde det att inse, älskar när man inser såna där grejer som man tror att ingen annan har insett fast alla i själva verket säkert redan vet
måste ändra bloggens namn till nonsens
Han har blivit som en sorts respirator nästan.
- Då får du allt blunda bra hårt.
- Jag gör ju det.