Nonsens

Varför spenderar jag alltid mina semmeldagar hos tandläkaren? Some sorth of sign from above, eh? I alla fall så var jag där pågrund av min tand som har ruptus och som inte kan fatta att det är fysiskt omöjligt för den att göra ont med tanke på att den inte ens har kvar sina nerver. I alla fall så pratade denna uppenbarligen praktiserande yngling till tandläkare (varför är det alltid jag som måste bli om händertagen av praoelever?) om tandlossning och jag kände bara mig otroligt gammal med tanke på att ordet tandlossning osökt för tankarna till en 75-åring med rullator och pastellfärgad kappa. Sedan tandtrådade hon mig och jag fick en ny sorts känsla i munnen.

Andra världskriget var designed to drive you nuts känner jag nu så här efter ett par veckors djupdykning i det träsket, det har helt skyfflat om i hjärnan på mig. Ett bra exempel på det är när jag var på väg hem och så gick jag över skolgården. Det kom en människa från höger och en från vänster och de var på väg att gå fram till varandra så jag liksom kom i kläm däremellan på nåt vis, och det enda som ekade i mitt huvud var KNIPTÅNGSMANÖVER, DE UTFÖR EN KNIPTÅNGSMANÖVER PÅ MIG. 

Gud det var så länge sedan jag gjorde en hiss och diss att jag inte ens kan stava till det, de tre första försöken kom jag inte längre än till "hiss" och de slutade alla med hi'aa eller liknande. Så ja nu säger vi att det var meant to be så I present: en alldeles sprillans färsk hi'aa och diss.

Hi'aaaaaa(uttala som en karatemänniska gör när han/hon sparkar i luften): The revival of tea

Jag har återvänt till mitt tedrickande med dunder och brak i samband med att jag återupptäckte burken med mandarinrooibos i min expedition bland kryddor och kaffeförpackningar. Det teet formligen stinker och gör att man hellre känner att man dör än dricker det, men så när man tar den första klunken, även känd som nådastöten, så sprider sig ett välbehag och en väldigt kryddig smak, om jag nu ska vara högtravande och högtidlig. Nej, jag rekommenderar det inte, ska jag rekommendera något så rekommenderar jag Munkte, men just det där mandarinrooiboset har skapat något av ett beroende i mig. Jag känner också att jag har en stark undran om hur människor out there vill ha sitt te. Själv föredrar jag mitt te utan socker honung mjölk och så vidare. Helt naket te helt enkelt, för annars känns det som att jag missar poängen på något vis. MEN TE I ALLA FALL TE I ALL ÄRA SKALL VI HISSA(jag orkar inte skriva hi'aa men nu gjorde jag det ändå jaha) IDAG.

Och dissen går till: Ett bloggfenomen
När bloggar blir så populära att folk utomlands på något specialsätt hittar dem och bestämmer sig för att följa dem och bestämmer sig för att tipsa alla sina utländska kamrater om dem och de bestämmer sig för att göra sig hörda på bloggen så att bloggägaren fär reda på att de har utländska läsare så uppstår just där ett fenomen som innebär att bloggaren, under själva inlägget, skriver en kort engelsk notis om vad inlägget was all about så att säga, för att de utlänska ska få en chans att hänga med. Det är här som kruxet kommer. Den där korta förrädiska sammanfattningen drar nämligen ner intrycket så fruktansvärt mycket. När man just har läste ett översvallande ovardagligt kraftigt och krusidulligt inlägg så vill man inte just därpå få läsa en vardaglig blygsam sammanfattning av allt det. Det gör det stora så litet och får en att inse att alla stora ord är en täckmantel för en liten händelse, att den där människan som verkar leva ett sånt spännande liv i en mer spännande verklighet egentligen bara silar allt genom en vägg av fina ord och klipper och klistrar vardagen för att göra den onormal. Den där lilla notisen förstör stämningen, den är en fun-ruiner och den tenderar att avslöja folks innersta litenhet. Punkt slut.