Nonsens

Det finns ingenting som ett stall på morgonen, finns inget liknande. Att öppna dörren till boxarna, känna just lukten av ammoniak och hö, mocka och lägga dit mat. Tror det har något att göra med att det man gör har ingenting med en själv att göra, man gör det inte för sin egen skull, och man kan inte vara nere i ett stall på morgonen, ingenting av det man gör provocerar fram något psykiskt skitmående. Det finns heller inget mer meditativt än att städa ett stall. 

Det var det här jag visste, min inre hästtjej var begravd åh så nära ytan. Men å andra sidan har jag i övrigt heller aldrig varit så helylle som just nu, jag menar jag spenderar mina dagar med att tälja skedar, kärna smör, rensa ogräs och dricka kärnmjölk. Livet är ombytligt vad kan jag säga.

Det var längesen jag skrev något alls förutom massa skitsnack det beror på att inget händer här men ni vet vad som sägs "skyll dig sjäv" eller nåt

dessutom mitt liv just nu;

* får en jävligt sentimental fin nostalgitripp av att mocka hästskit, det var år sen sist, men kan inte va normalt att känna sån lycka av att krafsa upp bajs, kände mig i mitt rätta element det är det, men ni hör ju själv, det är inget man diktar om

* är arbetare nu ni vet, jag arbetar, äter äter äter, sen duschar sen sover, för att citera Donovan "elevator in the brain hotel has broken down but just as well", läser inga böcker - får ingen inspirerande skjuts av nice författare, det fina med detta karga arbetarliv var när pappa sa "Vänta Jenny" och sen harklade sig och sjöng Working class hero för mig, men som sagt, man blir inte riktigt i rätt mood för att spontana ett poetry slam eller nåt

så jag skriver inte så mycket nu

vilket suger för min egen del eftersom det är nice plus att bloggen just nu lär suga men

ja. jag vet inte vars jag försöker komma, fördriva tid kanske, jag ska gå ut och gå.

så måste du lova att du gör det exakt som jag kommer ihåg
du måste lova att du gör exakt som då
och jag vet jag snackat så mycket skit om dig och sånt är aldrig bra
men jag blev så förbannad jag kunde inte styra vad jag sa
"Gud, hur blåögd får man va"

gårdagen:

Läser Huckleberry Finn, råkar se en söndersliten kropp på vägen, dricker blåbärssoda med Signe, cyklar till stan och avslutar kvällen i park med Joel och Isidor. Bra, om man bortser från inslaget av döds, det var obeskrivligt traumatiserande.

och sen idag; bara återigen erfara innebörden av "det kostar att ha kul jämt" inget mer. eller jo. insikten av att det är värt att ha ett arbete bara för den underbara känslan när klockan slår fyra och man får lämna området.

Episkaste bokinledningen någonsin, skriven 1926, bara det:

" Se här rymden: den är fylld av ljud.
Se här jorden: den bär frukt, den är dräktig av liv - en klunga liv, som krälar, myllrar, rymmer individer och existenser: figurer, som leds av sina öden, av sin dagliga gärning, av sin tanke, och figurer, som inga öden har utan endast fyller en lucka i vimlet.

Över dem ljus och ljud, inuti dem glädje eller tomhet.
Omkring dem är bullret, som kommer från alla och är avsett för alla. Det är natt."


Vilket masterpiece, Eyvind J, vem annars.

baby's got the bends, we don't have any real friends

Känner mig stört ensam.
Såhär är det:
Antingen ska man vara självsjälv, det vill säga, ingen familj hemma så man kan superchilla ensam hemma och äta massa mat och vara vaken hela nätterna helt ensam och spela munspel och så. Spendera dagar på biblioteket med att läsa Rolling stones och gå promenader allena öst på stan. Det var vad jag gjorde förra gången, förra sommaren det vill säga sist jag var själv pådethär viset.

Antingen det eller så ska man umgås.

För det som suger är att bara vara själv. Sitta vid facebook för en hint av mänsklig närvaro dock närvaro som är fullkomligt urschlig och bara får en nere, samt släntra iväg något sms och sedan slå på TVn eller läsa någon blogg. Nej sånt är sämst, ensamhet för att alla andra är upptagna-ensamheten. 

Det jag vill säga är väl att såfort jag slutade arbetsveckan plus insåg att alla är upptagna på midsommarafton så insåg jag att jag har absolut inget för mig. And it sucked.  

Aja, ska väl gå och ta bilder på mig själv eller nåt, ni vet har klippt mig vilket måste basuneras ut. 

Kom inte på någon rubrik men detta var vad blogg.se valde att meddela mig i röd, poängterande skrift, så jag tänkte K, och sen tog jag det som rubrik.

Planen vore att skriva om denna vecka, men vet inte om jag pallar det, så jag kan dra en sammanfattning.

I början av veckan; Oh I feel miserable at work, ni vet så är det alltid.

Slutet av veckan; Känslan av: Det håller. Man behöver inte tänka speciellt mycket, barn är mindre hemska än man tror och min uppgift går mestadels ut på att sitta inne i en samekåta vid en eld och bedriva passiv rökning.
Vill åka till Stockholm.

Har insett följande:

Att släppa taget om saker är värt det bara för den underbara känsla av att ha släppt taget om något. Ni vet det är ingen överdrift det där man säger, det där om att det är som att andas ut.

Radiohead – True Love Waits (Live In Oslo)

eftersom att jag måste upp tidigt imorrn och va pigg och allt sånt så kan jag inte sova fast klockan är halv fyra FUCK MY LIFE just nu känns det som att jag bara vill ringa arbetsgivarn och ba A du jag skiter ire och är ledig och chillar och sover till halv två på dagen istället

Mitt problem är att mitt hår har likt vatten och årstider ett eget kretslopp. Det går såhär:

Kammat, balsamerat, platt och åh så otroligt fult --> nice, lagom tovigt slitet vågigt --> en enda massiv monstruös kaka av tovigt hår --> kammat, balsamerat, platt och åh så otroligt fult osv osv osv

det jag känner är: JAG ÄR LESS.

har tänkt på att: klippa av en lång bit så att det blir lite lite kortare än axellångt, tänker att det förmodligen är lättare att ta hand om då plus att man ser lite sådär fin i kanten-midgårdsaktig ut. kanske också färga det mörkbrunt, då mitt hår har blivit super-ginger på sistone.

problem med detta: 1. har alltid tänkt att jag ska klippa efter Urkult, eftersom att det finns viss risk för topless-bad på Urkult och att om jag har så långt hår som nu så kan jag utifall att en kamera eller typ klasskamrat dyker upp med lätt manöver täcka över brösten med håret, I got it all figured out, ni vet. 2. det kanske blir jättefult

dock så: såg jag på Täfteåfestivalen en tjej med världens snyggaste dreads, bruna dreads i en boll på huvudet, det var skitsnyggt

har tänkt: mitt hår är långt nog för att räcka till en dreadsboll nu, vill jag ha det senare i livet så kanske jag inte har långt hår nog.

problem med detta: 1. typ hälften av Umeås ungdomar har på sistone skaffat dreads, inte så orginellt. 2. brösten återigen 3. tänk om det blir jättefult

Men: Känner att som det är nu så sjunger mitt hår på sista versen, jag är jätteless. Har alltid varit jättetråkig med hår, alltid haft svårt att förändra mig i rädsla för att det ska bli fruktans. Tror det beror på att jag när jag var liten så klippte jag mig och bilderna från det är rent traumatiska. Om ni har åsikt om vad jag ska göra så KOMMENTERA FÖR GUDS SKULL, ELLER SÄG DET TILL MIG I PERSON NÄR VI SES OCH OM ÄMNET KOMMER UPP, FÖR JAG VET INTE HUR JAG SKA GÖRA.

och nu; diska och lyssna på Adept och Bad Cash Quartet. 23.57. att va ensam hemma, det är grejen.

för att om möjligt, komma till ro. Och du sa; jag vill ha ryggen fri.

Veckan har varit bra, skulle man kunna säga. Besökt Östras mintgröna dungeons, gått till avslutningsdagen i sjömanskostym lyssnandes på Gullbergs Kaj Paradis, suttit massor i park, sett studentflaken åka iväg, varit på Täfteåfestival tillsammans med bäste och irriterat oss på uppträdande Tove Styrke; så att säga, smal, snygg, överlägsen WHAT'S TO LIKE?, cyklat hem i natten, varit på nydala istället för skolan vilket var det bästa, har ff så kan ohämmat äta god mat och glassbåtar och lyssna på musik mitt i natten. Nästa vecka börjar YRKET.
Har inte lyssnat på något annat än Hästpojkens Caligula-album i veckan, insett att de inte alls en enda gång sjunger om kärlek i sitt första album, inte rent ut i alla fall, ÄLSKA, äntligen kommer man undan. 

"det är nåt som aldrig funkar, och du vet"  

en av bästa stunderna på året, cykla hem ensam i kylan efter täfteåfestivalen. festivalen är ständig besvikelse ja, men resan hem gör grejen.

ljuden av fåglar, och grus under hjulen, lukten av potatisskal och syrénbuskar, en bonde som är ute mitt i natten och plöjer en åker, får som betar, ni fattar.

orkar inte slipa till klyschorna så det låter bra för känner mig mest av allt tagen av alla äckel måste typ bort.

men, ni vet

bortom molnen var himlen orange.

Fan vad jag kommer skratta åt mig själv i någon sweet framtid. Åt att jag så många gånger gått runt och mått så dåligt över såna as, såna tattars och såna situationer.

Tanken slog mig;

Tänk om det i livet blir bättre och bättre, och så blir det sämre igen?

snappade just upp rubriken i en britpop-låt, haters gonna hate!!!!!!!

har inget med saken att göra, för vad som har med saken att göra är

att jag i samband med förra inlägget vill lägga in ett litet ord för ett matlagningsprogram som går på Tv4+ som jag har sett ungefär varje dag i en veckas tid (haha vem är jag seriöst men kom igen återigen HATERS GONNA HATE :D )

Det är i alla fall ett program med någon extremt alldaglig liten brittisk man med sargad hy och små blyga glasögon som lagar massa mat. det bra med programmet är att inget han lagar ser gott ut och att han modest lägger in små vardagspoetiska repliker medan han med melankoli i blick äter någon liten fruktkaka. så allvarlig. så alldaglig. det bästa med programmet är att man liksom bara vet att han var mobbad i skolan. och programmet är liksom jätteredigerat och tjusigt och passar inte alls ihop med honom. ah älska.

Har inlett ett kärleksförhållande med TVn, fuck sickness, det går inte att hjälpa det, TVn blir ens bästa vän, och hur kul är det?
Jag vill hellre sitta mitt i natten på en buss till stan för att göra nåt jag borde veta att jag lär ångra än att sitta och se på Family Guy. Men som det ser ut just nu; I helgen drog jag en rövare och gjorde det förstnämnda, troligtvis med körtelfeber och mitt i natten. Slutade med ångestdämpande sömnmedel i ett rum jag ville ut ur, ser jag på Family Guy dock, kan inget dåligt hända. I veckan är det tvådagarsfestival i stan sen tvådagarsfestival i täfteå, min peppning är sämst, för jag har inlett ett kärleksförhållande med TVn.  <3

Men ska ta mig ur detta. Hade kanske årets bästa skoldag i alla fall, improviserandes Lars Norénpjäs med så att säga klasskamrater i teatrarnas rekvisitakorridor. Roolit. I slutändan var det dock a waste eftersom att min mobilkamera fuckade så det blidde ingen film till lärarens förfogande, han blev ARG men wtf se det från vår point of view, det är a knife in my heart att detta masterpiece aldrig kommer att nå allmänheten. 

Lyssnar på massa britpop också, mår lite dåligt, detdär hör ju till en svunnen tid, sisådär åttan eller nåt. Lyssnar massor på Múm också, salongsberusad flumljuvlig/småelektronisk bakgrundsmusik, och en del av mig säger ja till Adept också, och de kommer ju till trästock YEEAAAHHH. Säkert, Kapten Röd, Stefan Sundström och Adept blir det. 

vet inte varför jag skriver dethär, bloggning har blivit sämst eftersom att allas bloggar är skitsnygga och specialdesignade och min ser ut exakt som får tre år sen och har inget speciellt, what a downer. 

Tur att simpsons börjar snart.  

Ja min läsarkrets inte är stor nog för att jag rimligen bör känna tvång att föregå med goda ideal och friska tag, men. Märker att man genom att göra detta skapar en viss känsla av VICTORY. Därför kära vänner ska jag säga min mening om kroppsideal.

Jag har någon sorts barn-mage. Ni vet man ser barn på stranden och de sitter och gräver i sanden och deras magar ser mjuka och bleka ut och när de böjer sig fram får de massa små valkar. Min mage är också mjuk blek och när jag lutar mig fram får jag massa valkar. Och här kommer moralen i frågan, det fina i kråksången: INGEN HAR NÅGONSIN KLAGAT!!!!

För i själva verket så är barnmagar lika nice som stenhårda magar, magar i allmänhet är nice per princip. Så man kan ju gå runt och feel bad about sin mage men i själva verket så tycker ingen att ens mage är för ful eller otränad, de som inte gillar en kunde inte bry sig mindre och de som gillar en kommer gilla ens mage också. There you have it, beach 2011 släng dig i väggen.  

Bittrast i hela världen för det är typ trettio grader varmt inomhus och mitt rum råkar självklart vara varmast av alla rummen eftersom att jag har all kvällssol available. Slå på episk musik i klassisk stil och öppna dörren till mitt rum långsamt och effektfullt och du får en helt värdig simulering av pärleportens öppning rent ljusstyrkemässigt. Men det är alltså växthus för tillfället. Dessutom har jag troligtvis halsfluss which sucks eftersom att jag tvingas vara hemma hela tiden, så även fredagkväll, så är rastlös som fään. Efter denna vecka kan jag dock hela tv-tablån utantill (Unga Mödrar 13.35 FTW!!!!!). Måste säga att jag glömt hur extremt mycket skräp som visas, speciellt från 12.15 tills Unga Mödrars start. Vill sova nu för att döda tiden men då skulle my blood boil av värmen i mitt rum så ja ni ser problematiken. MASSA MYGG OCH MÖRDARSIZE-GETINGAR ÖVERALLT INOMHUS!!

Var dessutom hos tandläkarn idag, huge surprise, och vem ska kirra min räls denna dag om inte min gamla älskade tandläkare från barndomen!! Har aldrig känt mig så känslomässigt förvirrad förut, vill rent instinktivt älska henne eftersom hon är snäll, mild, har finlandssvensk dialekt, karbonkopia på mumintrollens dialekt ni vet, hon luktar nice (jag menar hur kul är det när nån lök lutar sig över en och ska fixa? NÄH!) och är i övrigt bara allmänt superälskvärd, MEN, det är hennes fel att jag idag måste ha tandställning eftersom hon fuckade upp för typ sex år sen och har åsamkat mig en kavalkad av tandproblem.  >:(

Ja.... har väl inte så mycket mer att komma med nu vilket innebär att jag måste finna annan syssla, palla det a ja over and out.

Men nej, livet börjar kännas passé, kan inte lyssna på Coerced coexistence på spotify längre, faktum är att jag kan inte lyssna på något nice längre typ. Men varför, why god why.

Fatta coerced coexistence, bara namnet - påtvingad samexistens, säger allt.

din frånvaro lyser som stjärnglans genom taket.

hur sjuk och febrig som helst och är vaken halv fem på natten istället för på dagen
ljuset ute nu, det är helt perfekt, världen i grönt och guld.

television jag vill roa mig med i sommar:





barnen på luna, hur nice, dessutom var jag jättekär i han den äldre killen när jag var liten





som sagt patti smiths dokumentär, måste ses igen och igen och igen

Alla ni myggor som på eget bevåg och av okänd anledning har tagit er in i mitt rum, det här är min hälsning till eder:

!!!!!!!!!!!!!!!!DIE MOTHAFUCKA DIE!!!!!!!!!!!!!!

Ihelgen blev jag haunted by mygg i skogen
har åkt tur retur obbola
och oroat mig med en vän över att vara liten och nån säger åt en att nu finns inte vatten
och sedan; oförmågan att återuppbygga världsbilden
sagt till polisen: "- Ditåt!"
sovit på den blå soffan och
ni vet, sen kom gryningen och jag reste mig och gick ut genom dörren och gick genom den tidiga morgonen den rena tidiga morgonen you know the drill
ätit massa såna goda havrechokladkakor till frukost i biblioteket i tvåtimmarsväntan på en buss
köpt denniskorv och suttit på nydalabryggan med signe och ätit korv och pratat om det ena och det andra och han har skrivit det och det och hon är där från sex till sex, återigen ni fattar
men i allafall, nydalabryggan mitt i natten och
nydala ser ut precis som för ett år sen, hjärtat går sönder
har fått en ny kontakt i mobilen
spenderar timmar med att inte märka av omvärlden
menjagharhörtattsocvardär.
blir kritiserad och förminskad och konfronterad och för att sätta stopp;
"-Det där tänker jag inte ens kommentera."
gå till campus
åka hem
sedan;
sova
äta
läsa.
och
själen skall renas med rågbröd och långpromenader.

Ser på en lång dokumentär av Patti Smith om Patti Smith och vad kan jag säga förutom HOLY MOTHER OF FUCK I LOVE PATTI SMITH världens snyggaste coolaste tjej. Märkte just att att om man stryker hårt över de översta ryggkotorna så får man en varm magkänsla. Även så känns det bra om man dansar runt i sin lila batikklänning utan BH och annat krafs och för årets första gång BARA SÄTTA SIG I FÖNSTRET OCH VARA.

they dug me my very own garden, gave me sunshine, made me happy. (nice dream).


vad kan jag säga förutom:

se; solens strålar närma
och; allt blir återfött.

Exakt idag för ett år sen var en jättebra dag.

Idag dock sov jag i flera timmar i väntsalen på NUS. Inget allvarligt dock, ni vet, spenderade bara tid efter ett tandläkarbesök that's all. Drömde massa skumt som kändes som att jag var vaken, typ jag drömde att jag ramlade ner från soffan där jag låg, att några kollade skeptiskt på mig och att jag klättrade upp i soffan igen typ. Det var högst förvirrande eftersom att jag sov hela tiden, eller gjorde jag det på riktigt fast i sömnen? Va?  
Tycker för övrigt just nu att In Flames är det enda som är värt att lyssna på.

Men om jag har någon moralisk poäng med detta så är det dethär:

Ät inte en currymacka i offentligt utrymme utan tillgång till servetter. Det är förnedrande.