Nonsens -

I'm still waiting for you to show me fire, oh how's your fever? Like an open book, oh you can read me

Jag har tänkt på saker.
Alltså Victoria och Daniel fick ju en tusendelars-servis i bröllopspresent från svenska folket. Och då måste jag ju fråga mig. Hur gick detta till?
Först så måste jag fråga mig, hur stavas ens servis? Är det liksom bara rent och slätt servis, eller är det en mer svettig stavning typ service, eller är det något sådant där sjukt mirakulöst ofattbart som t ex ceurvaiuce? Men när det kommer till kungahuset så ska det ju vara lite extra guldkant så vi säger som att det stavas ceurvaiuce.

I alla fall, det jag från början siktade på att komma till är; hur stor presentångest måste inte den människa som skulle bestämma present ha haft? I liksom helt vanliga fall så sitter man ju där och tänker ut saker i huvudet och försöker göra den ena fina kopplingen efter den andra, men det blir aldrig nog fint och personligt, och man lyckas alltid ha en enorm idétorka rent allmänt så fort presenter kommer på tal. Det duger med att någon viskar ordet present för att det ska bli blankt i huvudet. Så hur stor kan inte pressen ha varit den här gången? Hade det fallit på min lott att hitta på en present till det här bröllopet så hade jag på en gång rullat ihop i en hög på golvet, hållt mig lite apatiskt om magen och i stegrande volym sagt Jag pallar inte trycket JAG PALLAR INTE TRYCKET! JAG PALLAR INTE TRYCKET!!! Så hur gick det till när de bestämde detta egentligen, vem pallade trycket? Var det Reinfeldt som i vintras (för jag antar att sånt här gör man inte som en impulsgrej en dag i förväg) satt hemma framför brasan med sin fru, en filt över benen, cocker spanieln sovandes i en kringla på mattan, det halvfulla vinglaset ståendes på soffbordet med lågorna lite gemytligt reflekterandes i sig, ögonlocken lite halvt stängda efter en hård dag på jobbet, plötsligt bara sa med lite halvrosslig röst: "- Tjaa, Filippa, om de inte helt enkelt ska få en tusendelars ceurvaiuce? Bara något litet sådär."

2010-05-31 @ 18:32:01 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

There ain't no shame, everybody's waiting for a sunny day

Vi tar saker ett steg för långt hela tiden och jag spenderar pengar som jag borde spara för de märks ju knappt när de glider undan en tia i taget, jag känner för första gången att sommaren nog kommer att äga, jag känner att min blåsa nog kommer att explodera när jag är på väg mot en okänd preem-mack, jag tar på mig klänningen när jag kommer hem och märker att den äger ännu mer än jag trott för man kan sitta med benen i kors i den utan att visa allt, köper ett giraffgosedjur för två kronor och kallar den Tiger, Anna döper sin leopard till Tiger, och vi bestämmar att Tiger ska följa med överallt, jag tar tag i ångesten och skakar på den, känner att den väger mindre nu, undrar när jag ska få sova ut nånsin mer, för till och med när jag får det så sover jag så himla oroligt och får kramp i ena benet tusen gånger per natt, smsar upp en förmögenhet, går några meter före en man med barnvagn, när han kommer ikapp märker jag att det är han från Glesbygd'n och hans lilla bebis och mina knäveck blir svaga, är knappt hemma på hela helgen, äter banan och tycker att bananer äger, beställer böcker och skivor för obefintliga pengar, tar tag i söljdarbetet. Fast det sista var inte sant, det skrev jag bara för att få mig själv att inse att jag borde ta tag i det exakt nu.

2010-05-30 @ 20:18:58 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

o

Let's all sing for our broken future, let's sing for all the idiots that will not share their lands, their lands of gold and big ideas
we ain't got nothing to live up to.

2010-05-30 @ 10:24:19 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

This trash is wasting my emotions and I would rather be with you, don't let them closer to this secret, that I may love you.

Jag är vit som ett spöke i ansiktet men är ganska fin i håret. Jag sov just i två timmar. Allt som rymdes.
Jag blev panikrekryterad till ett okänt brännbolsslag, köpte megahippieklänning, åt bullar i sängen och sov på saken.

2010-05-29 @ 17:37:55 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

För..... När han var ett vårtsvinsbarn... När jag var ett vårtsvinsbARRRRNN.

Nu skall ni kolla på min rubrik och sedan höra den meningen klingandes tills döden skiljer er åt. Och jag förstår fortfarande inte varför det bara är jag och min syster som skrattar åt det. Våra hjärnor är kanske sammanlänkade på något skumt "It runs in the family"-sätt. Men har ni lagt märke till att såna här små gröna bladlöss är överallt nu för tiden? Idag när jag hade varit ute med hundarna och blivit inlindad i spindelnät tills man knappt visste om jag var en fjäril i kokong-stadiet eller kanske en bikupa, och fått tusen kvistar daskade i knävecken eftersom att mina hundar gillar att ta upp kvistar och fäkta runt med dem tills livet känns surt, och klivit ner i små träsk som rena Träsktrollet Tor, så kom jag äntligen in, förvånande nog med livet i behåll, bara för att finna dessa små gröna varelser lite överallt. Måttet kändes rågat då en liten bladlus valde att hagla ner från min lugg. Men seriöst, de tar ju över. Det är inte nådigt.
Åh jag är så trött.

2010-05-28 @ 13:09:51 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

It's so hard to define you but I just don't want to know

Jag sitter här och känner att gud vad jag inte är sugen på att äta en macka med tomater som har legat framme i solen ett tag så att tomaterna är helt varma, smuliga och äckliga. Det känns bara inte alls överhuvudtaget lockande. Men jag ska se på That '70s Show, duscha jättevarmt, kolla på rökpelare, öva in nåt om Indiens näringsliv, plugga NO, låta bli att gå på Rix FM Festival och dansa runt i mitt rum och låtsas som att jag inte alls känner mig helt malplacerad i mitt liv just nu. teardrops out of position. och jag med.

2010-05-27 @ 16:21:02 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

And I could take you anywhere, but oh you can't stand me now

Jag vet inte vad jag ska ta mig till alls över huvudtaget och jag är så himla less på att allt bra måste leda till nånting dåligt, allt dåligt leder till nåt bra, men ja det är tvärtom också. Vattnet måste dunsta upp en varm sommardag för att det ska kunna regna ner över all skit en annan. Imorgon ska jag lappa ihop allt, men det kanske inte alls blir som jag vill I don't care if it hurts, I wanna have control, och jag vet det kanske är omöjligt för saker att falla på plats nånsin igen.

2010-05-25 @ 07:46:22 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Men jag har en kula för alla här, du behöver en kula för att orka vara kvar

...

2010-05-24 @ 17:53:14 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Je Pense A Toi

men inget här är heligt mer, inte som när jag försökte få dig att le.

Allt är så omtumlande, men idag har jag tänkt på när vi dansade så att mobilerna flög sin kos ur fickan och håret slet sig ur snodden och jag skulle slänga av mig skorna och de råkade flyga tusen meter. Hur vi blev filmade utan att vi märkte det och hur man kände ett rus i magen som om man var helt drogad. Hur en full man sa att han älskade oss och en kvinna helt obehärskat tog en massa bilder på oss och hur hans ölburk helt plötsligt började spruta öl över alla och den fulla mannen inte orkade älska oss längre. Hur en annan full man sa "Det där var väl omoget" när jag kastade en glasflaska så att den sprängdes men bara några minuter senare stod och skrek "Alla tjejer med stora lökar kom hit" för att få lite värme klockan två på natten och jag var tvungen att skratta mogenhet i ansiktet. Den fick se sig besegrad ännu en gång.

Det är underligt hur allt bra består. Det är därför man gör det igen. Som de som föder barn. Om inte allt bra bestod så skulle världen ge upp.

( Je Pense A Toi.)

2010-05-23 @ 18:16:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Och du somna den natten så vaken och drömde om allt som vi kunnat göra

Jag tror faktiskt att jag på riktigt var vaken när jag sov inatt för jag tänkte så extremt klart och allt som i vanliga fall känns som mummel och oklarheter när man sover var så väldigt tydligt och på riktigt och formades till ordentliga meningar och ordentliga planer.

jag vet inte när allt gick isär och jag vet inte hur jag ska göra för att få ihop det igen för jag vet inte vars det sprack. most the time is misery but there's some joy at the start and for that I'd say it's worth it, just use a blade that is short and sharp on me.

2010-05-23 @ 10:46:15 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

For I'm still here hoping that one day you may come back

Ni minns det inte men jag skrev nån gång att nästa gång jag känner mig ledsen så skulle jag åka till stan och bara gå omkring. Den dagen var idag. Och det hjälpte, sanna mina ord. Jag åt årets första röda jordgubbe, köpte rökelse, gick gick gick och hann både med att sitta i parken med människor och att sitta ensam och spela munspel vid älven. Hamnade sedan, rätt slumpartat egentligen på Heal the world där jag såg människor spela, dra skämt och dansa och jag åt den godaste chokladboll jag nånsin ätit, pengar flöt ur fickorna fast bara i tjugor åt gången och nu är jag hemma i ett nästan tomt hus. Och imorgon är det Kulturnatta.

2010-05-21 @ 22:38:01 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Den här stan får aldrig nog av saker som går sönder

och vi flyger fram som skrot genom rymden.

Jag lyssnar verkligen gång på gång på "Jag har varit vilsen, Lisa", vilket betyder att jag kommer att vilja åsamka sura uppstötningar över den om någon vecka eller så. Men så är det med allt som är överdrivet bra i början. Eller nej. Inte allt.

Igår sjönk jag ner i sjukt låg melankoli och var tvungen att gå ut och gå länge och långt och helt barfota så jag gick mot stan så långt jag kunde innan jag kände att Om jag går längre nu så kommer mamma bli orolig. Och förklaringar är hemska. Varför ska man vara så ärlig och förklarande hela tiden?

Men! I alla fall, när jag gick där i godan ro så kom en kvinna i träningskläder cyklandes med en hund. Hon såg ut som någon som ler och hälsar när man går förbi, så jag gjorde mig beredd. Men ack så fel man kan råka ha ibland. Jag sa mitt blygsamma lilla hallå, men hon, hon kollade först på mina lysande bleka fast vid detta tillfälle smutsiga fötter, och sedan på mina ögon, sen på fötterna igen, sen på ögonen. Hela tiden med en min av avsmak. Och utan att säga hej. Hon kanske inte gillar fötter. Eller så tror hon att luffare smittar. Eller så var det nånting hon saknade där hon kom i sina dyra Intersport-kläder. Men det verkar ju oartigt att fråga. Men jag är glad att jag inte ska bli sadhu i Sävar. I längden hade det ju känts drygt att få kalla handen hela tiden.

2010-05-20 @ 17:36:44 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

I knew I wouldn't forget you, and soon I went and let you blow my mind

Jag vet inte riktigt hur man påbörjar något för att det ska bli finstämt och handla om hur fint det var igår och hur sommarkvällar smög sig in, tog besittning och orsakade små vita sår på min mobil. Och smuts på mina trampdynor. Och att sitta i gräs som ser grönt ut på ett sätt som man inte trodde var möjligt och hitta en fyrklöver, min andra hittills i livet. Jag har blivit stucken i foten av getingar två gånger och jag har hittat en fyrköver två gånger. Känna vinden som är alldeles varm när man cyklar och lyssnar på The times they are achanging, och hjärtat som slår hårt och fort fast det inte behövs, prata om människor med människor, se nånting i någons ögon som gör att man måste känna all dennas lycka och förväntan men mitt i allt hop känslan av att när man är ensam igen måsta lyssna på Elegi om och om igen tills den trycker undan alla tankar och saknad som gör att man måste göra sig av med något vad som helst eller riva sig på benen. Utlopp. I alla fall. Pågrund av en tystnad som är så högljudd att det ringer i öronen. Och sen när man cyklat hem en händelse som kastar omkull allt igen. Och sedan vakna 4.44 av att regnet öser ner över alltihop.

och meningen med livet var mest en känsla som kom och gick.

2010-05-19 @ 16:31:57 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Benjamin och jag.

... är en låt av Kristian Anttila och nu börjar det bli dags att citera honom igen för nu skiner solen och Benjamin och jag är kanske världens randigaste och mest lockar i vinden medans man cyklar-sommarlåt, fast Let's go surfing med The Drums står nära på tur.

Just ja! Jag kom just ihåg en till bild som verkligen förtjäner ett pris och en liten plats i min blogg. Inte för att man måste göra mycket för att förtjäna det. Men men. Denna är det i alla fall. Håll till godo.

Detta är bilden som bäst illustrerar hur ett tvättäkta musicface ser ut. Alla har det. Men vissa mer än andra. Som denna människa till exempel.

2010-05-19 @ 16:09:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Oh I always cry at endings

När Internet har gått in i ladan, dragit fram det tjockaste repet, knutit en redig gedigen knut och hängt sig så får man dels 1. abstinens och känsla av att leva i avskildhet och känslan av att man är död, inte bra alltså, men samtidigt ett tecken på att jag aldrig skulle klara av att flytta till en ensam stuga i norrlands övre inland, och detta tecken tackar jag inte nej till, och dels 2. FANTASI! Istället för att läsa bloggar och lyssna på spotify så lyssnade jag på Windows Media Player och kollade igenom samtliga bildmappar på min användare. Mestadels svartvita googlebilder på nerknarkade män inom musikbranschen, men som ordspråket lyder, MUSIK SKALL BYGGAS UTAV KNARKANDE DEPRIMERADE MÄN SOM ÄR NÄRA DÖDEN, AV KNARKANDE, DEPRIMERANDE MÄN SOM ÄR NÄRA DÖDEN BYGGER MAN MUSIK. Faktum. Att musik byggs utav glädje är ju ren och skär lögn och båg. Det är ju så sjukt långt ifrån sanningen att det är helt sjukt.
MEN! Nu känner jag att jag måste byta rad för att det inte ska se så klottrigt ut.

Sagt och gjort. I alla fall. Nånting började koka inom mig när jag till tonerna av "Jag har vart i alla städer" såg hjärtskärande bilder av en nyduschad och rökande Pete Doherty, en leende och lockig Ulf Lundell och en man med händerna uppsträckta mot himlen fara förbi. Det kändes vackert. Så nu, för att fira att mitt internet med svansen mellan benen insåg att det hade no clue om hur det skulle få till den där gedigna knuten och inte kom undan den här gången heller, tro mig, det var inte första gången det kände för att packa ihop, göra en lång lista med bilder och texter. För att få någon sorts struktur på denna lista bilder så ska jag även tilldela dem olika utmärkelser som verkar relevanta. Det var svårt att förklara tydligen. Ja ni får väl se för guds skull.

Bildmappens mest citerade: "Förlåt om jag är bitter och cynisk, men du vet hur det kan va" // Lars Winnerbäck. Kommer till pass i åh så många situationer.

Bildmappens mest nyvakna men ändå dödligt begärliga: Gustaf Norén.

Mest malplacerade: Min kära Alfons, där han dök upp bland bilder av ovan nämnd karaktär.

Bilden som ger en den finaste känslan i magen: Håkan.

Mest sommar 2009. Jack.

Bildmappens mest åttan-nostalgi-framkallande: Sad Pandan som har det uttryck som någon som just utbrustit "Nåh Typiskt" besitter.

Bilden som mest av alla fick mig att känna: Exakt varför var jag besatt av denna? Jens. Big in Japan.

Mest knarkiga. Helt klart. Pete.

Bilden med bäst humör. Jag vill seriöst bara skratta och snurra runt när jag ser den.

Och That's it. Nu orkar jag helt enkelt inte ladda upp fler bilder för det hör helt klart inte till livets goda. Men nu har jag åtminstone fått riktigt krama ur den brinnande känslan av att måsta få trycka obehärskat på tangentbordet som innefinner sig efter fyra dagar i total internetexil. Yeah well it's nice to be back.

2010-05-17 @ 20:45:25 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

hhehehe

Livet motarbetar mig. och grodorna. Jag menar, grodorna kanske motarbetar sig själva också till viss del. Om de ser att det ligger i runda slängar femtio fellow grodcorpse utspridda över vägarna så är det kanske dags att börja vidta säkerhetsåtgärder innan man korsar vägen. Så, alla ni grodor som vi råkade stjäla livslågan av, jag frånsäger mig allt ansvar. Lite får man väl tänka själv också. Jag vet inte, detta kanske gäller mig också. I helgen så kom höjdpunkten när jag krattade barfota i regnet. Det säger väl rätt mycket om hur bra helg jag hade. Men det var kanske en värd läxa inför sommarlovet. Gör saker. Men jag ser fram emot alla kommande helger. Då ska jag göra saker.

2010-05-17 @ 12:55:26 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

I don't think that I ever loved you, but the world is dying to meet you

Drömmar kan ställa till med så mycket.
De kan få en att dö på sina bara knän inför någon människa som man aldrig haft behov av. De kan få en att inse att allt bara är lögn. De kan ge en deja vu i situationer som man aldrig egentligen har varit i. Och varje vår så drömmer jag något om att ligga utomhus någonstans med huvudet eller handen på någons mage.
Ibland är en dröm allt man behöver för att allt ska ställas till rätta och bli precis så perfekt som allt borde vara.

2010-05-13 @ 11:53:21 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

the discoball is just hanging by a thread

Åh fy vad hemskt det var att citera Fireflies, jag ville typ hänga mig, men nu är det gjort, inget mer med det. Jag kom just hem från något sorts föräldramöte där jag mest satt där framme och kollade på alla föräldrar. Jag har något sorts dolt intresse för hur gener går i släkten. Jag hatar korsningsscheman, men gillar att tänka Jaha, så han fick sin näsa från sin mor. Jag gillar det bara. Tillf'älligt avbrott. LIVET ÄGER JUST NU JUST DENNA KVÄLL. VET INTE VARFÖR MEN JUST NU SÅ KÄNNS DET SÅ. VAD VACKERT.

I alla fall. När jag skulle svara på en kommentar så var jag tvungen att skriva en sån där skum kod för att datorn kände sig suspicious gentemot mig, trots att den vid detta lag borde ha insett att jag är långt, åh så långt ifrån att vara en hacker. Och koden jag fick skriva var, håll i er nu, TECHNICOLOR FIDDLERS. För jag dö eller, så himla fint. Vårat band måste typ heta det. Eller det där namnet som den där utbrottande vulkanen på island hette. Ville bara flika in det.

2010-05-10 @ 20:59:53 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Idag är dan då sommaren står och väger, undrar vart den ska ta vägen

Igår kom jag till stan vid nio, beslöt mig för att vandra, så jag började gå, gick över den där gångbron till Teg och vid kullerstenen där kände man fortfarande lukten av hästhovar fast det säkert var tvåhundra år sedan, kände att den där bron hade så sjukt lågt stängsel att den som vill ta livet av sig inte ens behöver klättra över stängslet, det är bara att böja sig fram, och så började det kittla i benen av rädsla, och sedan beslöt jag mig för att ignorera det och en fyllegubbe kom och cyklade vingligt och ringde tusen gånger på sin ringklocka för varje person han passerade och där har vi något att lära oss av, för ingen hälsade på mig på hela dagen i Umeå och när jag kom hem till sävar på eftermiddagen så kände jag knappt igen min röst när jag skulle hälsa på en människa för det var så ovant att hälsa, men nu hoppar jag framåt i handlingen. Efter att jag hade gått färdigt på gator så gick jag till centrum och kände mig verkligt varm om fötterna och ryggen men så försökte jag ignorera det och köpa saker istället. Så då gjorde jag det. Sedan så planerade jag verkligen dåligt nånstans där vid tio i ett för jag var upptagen med att gå runt i långsam fart och blev sedan tvungen att panika iväg till bussen tre minuter innan den skulle gå och när jag då svettade runt hörnet så såg jag bussen runda det andra hörnet och sticka iväg. Nästa buss gick tre. Jag var uppgiven. Så jag ringde runt och beklagade mig lite. Sedan gick jag igen. Jag läste ett kapitel ur "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" på biblioteket men orkade inte ge mig hän så jag gick därifrån, såg sångarna i Glesbygd'n sitta och fika tillsammans med ett barn i knäet och jag var tvungen att smsa runt av pur excitement och sedan såg jag dem senare igen och tänkte att Gud vad snygga de är, världens vackraste par, men ändå var jag lite besviken för jag ville ha honom lite grann (men å andra sidan så vill jag ha Jesus lite också), och jag letade efter kända ansikten i folkmassor för Gud vad ensamt det är att gå omkring själv när man inte har något att göra och väntar på en buss som aldrig aldrig kommer, och sen kollade jag på folk i parker, vatten som glittrar, löv som far omkring och emoringar, emoringar, vart man än vänder sig ser man emoringar. Sedan gick jag lite impulsivt in på en konstutställning men var ute igen fem minuter senare. Sen kom bussen. Och jag tänkte att nu är det sommar.

2010-05-09 @ 18:51:10 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

I want you to notice when I'm not around

Det känns som att allt är på liv och död just nu.

2010-05-07 @ 16:14:53 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Upp till kamp nu för helvete

Jag undrar hur jag kommer att se tillbaka på det här. Jag kan inte förstå någonting och jag tror att det kom någon sorts symbolik när jag åkte hem från made och Thåström och såg någonting vid byggarbetsplatsen där de bygger Biltema och jag kände mig helt övertygad om att det var en Stormtrooper som stod vid en synth. Jag har ju gone mental.

2010-05-06 @ 16:42:26 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

I don't care if it hurts, I wanna have control, I want a perfect body, I want a perfect soul

Idag när jag hedde på Fan Fan Fan på musiken (jag ville inte skriva "satte på" för det är ju bound till att bli evigt misstolkat) så kom tårarna strömmandes och det kändes lika bra som en gång för ett tag sen då jag blev upprörd och cyklade jättejättesnabbt med tårar som blev iskalla i vinden och drevs ut längs med kinderna. Idag när jag skulle läsa igenom No-sammanfattningarna hittade jag en anteckning mitt bland alla syror och baser.
Där stod det:

When you were here before, couldn't look you in the eye
you're just like an angel, your skin makes me cry

Och jag minns inget av det där men sen mindes jag och det känns rikligt bra. Vad bra det känns när man inser en tid och hur det var, som allt såg ut och som allt kändes.

2010-05-04 @ 20:17:16 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

om ni är ledsna.

Gud vad korrupt allt är och gud vad alla baxar under tryck så väldigt mycket tryck men man märker det aldrig. Under alla så finns ett helt underground-society av vidrigheter och kassheter och sämstheter som man aldrig märker av förutom när någon undslipper det och det är aldrig rätt människa som undslipper det. Vad ledset allt är. Va ledsen jag blir. Och jag har bestämt mig för att nästa gång jag blir riktigt ledsen så ska jag ta bussen in till stan och bara gå rakt fram för det är så fantastiskt underbart att bara gå rakt fram medans människor far runt omkring en och man bara behöver tänka tänka tänka på vad man vill och eventuellt lyssna på Håkan Hellström ÅH GUD HÅKAN VAD FIN. Är ni ledsna, lyssna på Håkan. han har vart med.

Ps. Idag var en LEGENDARY dag för jag och Signe var i Uppis och spelade musik av Håkan och Markus och bakade intetsägande kakor som trots alla kunders mer eller mindre missnöjda miner sålde slut och om ni var ledsna just då så skulle ni ha kommit dit och legat i en soffa och lyssnat på alla fina ord och ätit kakor med socker i.

Så länge som människorna blir glada igen så. Jag gillar ledsna människor. Jag gillar ledsna människor som gråter. Jag gillar ledsna människor som gråter så att det blir blött på ens axel. och har en klump i halsen. Det finns bättre och roligare saker. Och det finns inget tråkigare och mer ledsamt. Men det finns inget mer ärligt.

2010-05-03 @ 20:51:16 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

.

jag gick förbi en park och jag tänkte att jag hade en gnutta död nånstans och sen vände jag blicken mot höger och såg ett svart konstverk och tänkte att där är den ju, döden. Sen började jag undra vad jag höll på med, detta är ju sjukt, vadå Där är den ju, döden, och sen fortsatte jag gå och råkade börja stalka ett par för att det visade sig att de skulle åt exakt mitt håll och det är något med park plus halvdeppad människa som går åt samma håll bara femton meter bakom någon annan som skriker våldtäktsman/mördare/skummis så jag blev nästan rädd för mig själv, och sen satte jag mig ner själv där vid ån som är en älv och mediterade eller något sånt. Jag satt i alla fall med benen i kors med händerna i knät och stängda ögon och kände vinden i mitt hår och kände att det är så kallt så att det är helt sjukt men så himla harmoniskt och vad vackert det är.

2010-05-02 @ 20:26:56 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

det är nåt mellan oss, mellan oss och världen, för långsamt, för snabbt, men aldrig i takt

Insup min rubrik länge och långsamt och väl för jag älskar den och jag har mycket länge funderat på när jag ska använda den. Nu. Det är nåt mellan mig och världen som skapar otakt. För jag lovar att det blir aldrig rätt.
En episk vecka (liv) och den tog slut på en söndag. Det känns så lågt att jag bara vill skrika och ta till hårda ord som FAN VAD KASST fast jag aldrig svär jag lovar fast när man tänker efter verkar det inte mer än rätt. En episk vecka och den tog slut på en söndag.

det kanske inte var mitt det här så förlåt då nu lämnar jag tillbaka det

2010-05-02 @ 19:39:01 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

för du är tom och jag är tom

Episkt liv som fått plats i en enda episk vecka och jag har levt i aprilhimlen och det är inte ens en tolkningsfråga för hur man än tolkar det så stämmer det och nån kom och satte stopp för mina tankebanor eller vadå nån.

2010-05-01 @ 20:40:51 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()