I'm sure it's pretty there, full of old hippies, I suppose.

- Bobby? he said.

- Uh-huh?

- I don't know. I feel like there are things I need to talk to you about, but I don't really know how. I'm not sure what to say.

- Um, what things? I asked.

He lay on his back, with his head cradled in his hands. Sometimes he fell asleep that way, his waking ideas marching straight into his dreams. He could have trouble separating real memories from dreamed ones. I knew that about him.

- You know, he said. The things we used to do together. The, well, sexual things. I mean, we never talked about it, and after high school we just stopped. I guess I'm wondering what you thought about all that.

// Jonathan och Bobby, A home at the end of the world.

no we don't dream anymore

Lyssnar på Lambchop och Tindersticks

och kollar ner i sävarån på det där stället där den ser helt livsfarlig ut

och de har gjort om skolan kan man se om man går förbi och kollar in

nån dag ska den brinna

imorrn ska parken invigas

igår satt jag mitt på gångbron till teg och såg ankor simma två och två i skymningen

medans jag lyssnade på Girl from the north country om och om igen för den är jättefin

och jag ska köpa trasiga ljusblå jeans och gamla koftor

och sedan bara gå runt och lyssna på bullrig musik och vara stenhård.

I said; " - Throw me in the fire now, come on!"

Håkan Hellström – Långa Vägar


Fått en flaska i huvet

Läser en jättebra bok som heter A home at the end of the world.

Nu måste skolan börja.
Ofta jag är den enda som inte klarar av min egentid.

identitetskrisen ni vet

Det jag försöker säga är att nu skiter jag i allt och blir grungare.



inte så orginellt med Kurt Cobainreferenserna, men...



... jag menar, hur snyggt

Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka.

Huvudet sprängdes i miljontals bitar och bland spillrorna tyckte jag mig se något jag kände igen, så jag böjde mig ner att leta bland de dammiga skärvorna, och plockade därifrån upp minnet av en utomkroppslig upplevelse av bottenlös olycka i din säng.


att den kunde bli så stor att jag till slut uppifrån såg hur jag låg med huvudet mot väggen.

När jag blir stor ska vi bo bland molnen

Det här är vad jag gör för tillfället:

Lyssnar på Vitt med Daniel Adams Ray, hör ni det, nu kastar jag in handduken, han är nice

melankoli-stalkar, ni vet, när man är inne på låt säga facebook och läser massa saker om folk för man kan inte låta bli men sen så blir man bara ledsen, ni vet, man bättrar på sin egen kvällsångest, ni vet, alternativ självdestruktivitet

nu ska jag läsa ut brott och straff en gång för alla 

adios.
 


Och vi måste vända denna sida mot fienden

"Jag hade en tillbakablick av framtiden
där jag såg mig själv leva i det förflutna
men då kom känslan tillbaka,
fortare än jag klarar av."



"Du vet inte nåt" = skulle innebära att allt av värde för livet skedde bakom ens rygg, att alla existensiellt viktiga företeelser skedde oberoende av ens medverkan och påverkan= vad man gör själv är obetydligt, det man själv ser som viktigt kan inte betraktas som annat än distraktion, tidsfördriv = man kan kasta bort och förstöra hur mycket man vill för det är ändå inte av betydelse för det som spelar roll = det tar fullständigt bort pressen från ens leverne och man kan därmed göra vad som helst med sitt liv utan att må dåligt över att man gör fel = att man inte vet nåt är den bästa komplimang man kan ge till någon, just för att man därmed totaldemolerar prestationsångesten.


(och detta var vad jag tänkte på när jag gick på tegsbron i kvällsljuset och lyssnade på Girl from the north country och via text lekte psykolog med missbrukare och förberedde mig på att sedvanligt nog få höra: Du vet inte nåt.)

Du är inte så fin men det är nåt med dig.

om jag ska tänka efter så var den här dagen inte alls kul.
 
först tandställning hos min eviga demon tandläkarhögskolan

sedan prov i samhällsekonomi och jag tänkte:

"det här går inte jag vill äta mat "

och sen

ensam på nåt satans helvetes volontärmöte där man var tvungen att:

ställa sig upp och snacka på engelska inför alla okändisar, det hade inte varit så farligt om jag inte hade varit själv

för är man två så är man modigare.

och jag är vad man kan kalla kinkig (=med uttalet chinkig, inte det andra)

för någonting händer i kroppen när nån tar sig friheten att limma en ståltråd på ens tänder;

jag känner plötsligt ingen samhörighet med mina händer och ögonen sprängs nästan när jag äter

och jag känner mig ful som en styggelse (andra passar i tandställning men inte jag)
 
det är fruktansvärt.

gaaaaaaaaahhhhhhhhhhh

men det var fint när jag gick längs strandpromenaden och det kändes som sommarnatt.


Won't you tell me what you're thinking of

du fattar inte hur det luktar utomhus nu


I thought you said summer is going to take the pain away

veckans som gicks lyckligaste stund:

sitter på golvet mitt i skywalken som fungerar som ett växthus och solen lyser ute och vi sitter där och lyssnar på Noah and the whale och Tallest man on earth och det är jättevarmt och jag blundar mot solen och molnen far förbi i takt till musiken och något inom mig lugnar ner sig.

annars dålig vecka.  
ensamheten gör mig irriterad.


Cause we will paint our house with water

And I will boil the curtains to extract the drugs of springtime
but the unicorn it stirs up as a mule

I said throw me in the fire now come on

Att kamma sitt hår.

Jag beslutade mig för att kamma mitt hår eftersom att det hade så att säga klivit in i en fas av obehindrat self-destruction, doom, frisyrers svar på armageddon osv osv.

Detta slutade självklart i fysisk och psykisk misär.

1. Det börjar redan i duschen där jag tacklar mitt hår på offensiven med allsköns balsamflaskor, det vill säga, jag tar vad jag hittar och sammanlagt går det säkert åt ett par deciliter. Redan här trillar ungefär en fjärdedel av mitt hår av, det vill säga dött hår som endast hållits uppe av tovor, you know the drill.

2. Kammen åker fram, jag börjar ångra detta, uppdraget verkar omöjligt. Efter denna fas har jag ungefär hälften så mycket hår som innan.

3. Jag inser att boven i dramat är den dreadlock som sedan länge, likt Sauron i Sagan om ringen, likt Voldemort i Harry Potter, likt Mårran(som knappast behöver en närmare introduktion), plöjt fram obehindrat över mitt hår och vävt in det i miserabelt tillstånd av total olycka. Det finns bara en sak att göra - klippa av den.

4. Klipper av dreaden. Klipper även lite i den i rent intresse av vad som dolt sig där de senaste månaderna, men det hör inte hit. I alla fall. När jag tittar upp i spegeln är detta vad som möter mig: 

- Från luggens början på den vänstra sidan till höger öra (framför vilket dreaden förut satt) råder komplett potta, tänk Justin Bieber (eller pojkarna på dagis), varefter det övergår i lång, rak, platt hästsvans bakom höger öra. Det liknar allt som allt någon som haft hockeyfrissa, insett att den looken kort sagt var ett terrible mistake och börjat spara ut det och att utväxtprocessen kommit ungefär halvvägs.

Det är när man möts av detta i spegeln som en viss överlevnadsinstinkt kallad självdistans kickar in om ni fattar.

I've become, a simple souvenir of someone's kill

Aprilnostalgiade till tusen ända fram tills första april för då vart det plötsligt

!
eller kanske
?
eller kanske
.....
eller kanske
bara
punkt slut end of story herrååå adios addii osv 

nämen det jag försöker säga är att det här årets april kom och knocked last year's april off its feet och att nu är det plötsligt dags att lämna exakt allt bakom sig och ännu mera dags att göra engelskaläxa adios.

 

För jag vet att den här natten kommer döda mig


Vet ärligt talat inte vad jag ska säga.

"Det skändliga hade bara snuddat rent mekaniskt vid henne; inte en droppe verkligt fördärv hade trängt in i hennes hjärta - det märkte han fullständigt klart eftersom han läste henne som en öppen bok där hon stod framför honom."


Himlens ögon är slutna, vi gör vad vi vill, alla löften är brutna.

Lyssnar på Emil Jensen och brygger kaffe.
Det har varit en bra vecka. Gått omkring med stängda ögon mot solen och ingen jacka och allt sånt. Suttit på torra gatstenar, sprungit på torr asfalt i natten, köpt en färgig väska, älskar känslan av konsumtion, det kanske är en mörk hemlighet.

I onsdags gick jag på stan i tjocktröja klockan sex på kvällen, mötte upp med (gillar inte det uttrycket men kommer inte på nåt annat) Sebastian som också han gick i tjocktröja fast klockan var sex på kvällen. Gick på schmäck och åt sockerbitar, tappade bort biljett, panik sedan glädje när den plötsligt satt fast innanför jeanslinningen. Gick på Emil Jensens föreställning, snodde någons fanta i pausen, såg resten, känns förlegat att säga att föreställningen var bra för den var SÅ JÄVLA BRA. Kramas hejdå och springer till bussen, eller ja halva vägen i alla fall, hjärtinfarkten kom ju över mig.

I torsdags slutade vi tidigt men bidraget hade rullat in så jag konsumerade kjol och väska och halsband och åkte hem. Sedan var det plötsligt gratisbiljett till folkets bio på tapeten så jag åt snabbt men missade bussen, kom till slut dit i alla fall, träffade Anna för hon skulle jobba där så vi gick till Folkets Bio på Haga och jag drack snabbkaffe i källaren med en social tant och såg sedan Jag är min egen Dolly Parton i världens finaste biosalong.

Ikväll är det Umeå Open i sjömanskostym. Bra vecka ni vet.

RSS 2.0