Jag klipper ut alla stjärnor från himlens pappersvalv
Väcks av ett samtal från le psykakut.
Det borde införas en regel som säger att ska man ha dolt nummer så ska också ens ärende vara av en spännande karaktär, ni vet ser man att ett dolt nummer ringer vill man följdaktligen också att det ska vara Last Survivor, en hemlig beundrare eller någon som med skrovlig röst viskar Packa väskan, nu kommer jag och hämtar dig, i andra änden. Ni fattar poängen. I alla fall
Idag har jag gått runt i hemmet i t-shirt och trosor, gått på torr asfalt i röda sommarskor och lyssnat på Noah and the whale, gått ensam i skogen i solnedgången och lyssnat på fåglarna. Återigen, you get the point, om man slog det på miniräknaren skulle det säkert visa sig att jag promenerat halva livet.
Jag har fortsatt att läsa Brott och straff, fortsatt vara lite kär i Raskolnikov. Återupptagit munspelet(vilket lät för jävligt). Lyssnat mest på Thåström.
Haft känslan av att min pappa förstår mig vid matbordet:
Vi pratar om studentbalen.
Jag: - Jag får ångesten bara jag tänker på att åka i en cabriolet till en bal iförd sidenklänning, det hör man ju själv.
Pappa: Jaja, vänstern anordnar säkert nåt samtidigt dit du kan åka i trasiga jeans och flanellskjorta.
Känner för att bli punkare.
Första gången jag hörde Hey soul sister var i sömnen, den spelades på radion och jag vävde in den i en dröm sådär som man tenderar att göra om man har radio som väckarklocka. Det viktiga är att jag minns första gången jag hörde den.
Dit jag försöker komma är att snart är det april igen.
Och åh, djuren drar kartstreck i skogen.
Det borde införas en regel som säger att ska man ha dolt nummer så ska också ens ärende vara av en spännande karaktär, ni vet ser man att ett dolt nummer ringer vill man följdaktligen också att det ska vara Last Survivor, en hemlig beundrare eller någon som med skrovlig röst viskar Packa väskan, nu kommer jag och hämtar dig, i andra änden. Ni fattar poängen. I alla fall
Idag har jag gått runt i hemmet i t-shirt och trosor, gått på torr asfalt i röda sommarskor och lyssnat på Noah and the whale, gått ensam i skogen i solnedgången och lyssnat på fåglarna. Återigen, you get the point, om man slog det på miniräknaren skulle det säkert visa sig att jag promenerat halva livet.
Jag har fortsatt att läsa Brott och straff, fortsatt vara lite kär i Raskolnikov. Återupptagit munspelet(vilket lät för jävligt). Lyssnat mest på Thåström.
Haft känslan av att min pappa förstår mig vid matbordet:
Vi pratar om studentbalen.
Jag: - Jag får ångesten bara jag tänker på att åka i en cabriolet till en bal iförd sidenklänning, det hör man ju själv.
Pappa: Jaja, vänstern anordnar säkert nåt samtidigt dit du kan åka i trasiga jeans och flanellskjorta.
Känner för att bli punkare.
Första gången jag hörde Hey soul sister var i sömnen, den spelades på radion och jag vävde in den i en dröm sådär som man tenderar att göra om man har radio som väckarklocka. Det viktiga är att jag minns första gången jag hörde den.
Dit jag försöker komma är att snart är det april igen.
Och åh, djuren drar kartstreck i skogen.
Jag kommer ihåg dig när jag går för mig själv, på stranden i Mordviken
Jag hade kunnat se Plura live ikväll och det hade ägt men tyvärr var biljetterna slut när jag väl kom mig för att köpa. Istället för det hade jag kunnat fara och se Bodil Malmsten prata men den föreställningen hade ett otroligt orimligt pris vilket jag märkte när jag väl kom mig för att köpa.
Så istället för det sitter jag här med macka och dator och te och en so-bok vid namn Reflex(vilkens författare jag flera gånger varit nära att ringa bara för att konfrontera dem med min irritation av denna Reflexs undermåliga förklarings- samt förenklingsförmåga). Jag hade kunnat plugga stenhårt för vi har prov imorrn men koncentrationsförmågan sviker mig märkte jag när jag väl kom mig för att testa.
Så istället gjorde jag en bildmapp med namn Inspiration för jag har hört att många har sådana, och ack, det är exakt så mycket roligare än att plugga samhällsekonomi som man kan tro. Nog för att ungefär hälften av bilderna föreställer Patti Smith i olika vinklar, situationer och sällskap (vilket kanske kunde misstolkas). Men vad gör man, hon är trots allt världens snyggaste, coolaste och mest inspirerande kvinna (eller ja kanske delad etta med Janis Joplin). Håll till godo.
Ahh, tänk om man ändå hade fötts som Patti Smith. Eller kanske Janis Joplin.
Jag står rakt under zenit nu, jag ser dig le
Lyssnar på Khoma och hittade just igen världens bästa tröja så det känns ganska lyckat. Har städat och balanserat ångestattacker över fina middagar. Inte lika lyckat. Har försökt äta bara bra mat hela dagen så som tack för det har min mage blåst upp sig och gör ont. Karma funkar inte på mig.
Nu mer Khoma och inväntande av sömnen.
if you ever find your way back to nashville remember you still got a friend
krossar glödande aska med elefantfötter
Nu mer Khoma och inväntande av sömnen.
if you ever find your way back to nashville remember you still got a friend
krossar glödande aska med elefantfötter
ps
ps. jag såg att de har bytt utseende på tacosåsburkarna och med anledning av detta så känner jag att jag är nära att med inspiration från All those years I watched Arthur I never knew what animal he was starta en facebookgrupp med namnet All those years I ate tacos I never knew what the spanish (?) phrases on the tacosaucecans actually meant. Men att starta en facebookgrupp är en aktivitet som aldrig kommer korsa min väg. Om jag inte skulle råka bli en superkänd typ som alla känner ett behov av att gilla på facebook. Fast då får nån annan rättmätligen göra grovjobbet och starta grupp.
ps. i tidigare inlägg uppmärksammar jag det faktum att jag trodde att alla glödlampor i min taklampa var sönder. Pågrund av det totala mörker som därav infann sig i mitt rum om kvällarna så skedde följande: Famlandes i mörkret slog jag huvudet hårt i taklampan genom att gå rätt in i den. Den började lysa igen. Varpå jag hamnade i vad som kan refereras till som ett förvirrat tillstånd. Fenomen med Uri Geller nästa eller.
ps. i tidigare inlägg uppmärksammar jag det faktum att jag trodde att alla glödlampor i min taklampa var sönder. Pågrund av det totala mörker som därav infann sig i mitt rum om kvällarna så skedde följande: Famlandes i mörkret slog jag huvudet hårt i taklampan genom att gå rätt in i den. Den började lysa igen. Varpå jag hamnade i vad som kan refereras till som ett förvirrat tillstånd. Fenomen med Uri Geller nästa eller.
Somewhere along the end we will be back at the start, it will be easier
Lyssnar på Dina händer är fulla av blommor, under stjärnorna och det oupplysta mörkret. Bakom huset på stigen går; ingen. Och månen blev radioaktiv och försvann. Korttidsminnet gör sig påminnt som bortblåst, men jag tror att det ska bli viktigt att komma ihåg;
Även det här kommer en dag att kännas främmande.
I can barely define the shape of this moment in time
and far from flying high in clear blue skies
I'm spiralling down to the hole in the ground where I hide
(har upptäckt nya funktioner, ∞ betyder tydligen infinity)
Kanske är allt vi vet åt helvete
shambles; a condition of great disorder
"Det händer att en plan ibland kan utföras på ett mästerligt och utomordentligt förslaget sätt, fast själva handlingarna, själva grunden för dem, är rubbad och beroende av diverse sjukliga intryck. Det är som en dröm. "
/ Zosimov
det jag ville säga var väl ungefär
jag tror det sitter massa nattdjur överallt och de nuddar vid mig ibland, eller jag vet inte det kanske bara är håret som kittlar mig på ryggen
jag har ont runt munnen av oförklarliga skäl
och jag är så trött på hela grejen med att somna efter middagen och sedan vakna igen vid läggdags
just nu hade det suttit fint med sällskap
eller bara en macka
i alla fall så är alla glödlampor i min taklampa sönder nu märkte jag.
såhär känner jag mig på ett ungefär:
pigg, kärnfrisk, alert, fräsch, positiv, energisk.
jag har ont runt munnen av oförklarliga skäl
och jag är så trött på hela grejen med att somna efter middagen och sedan vakna igen vid läggdags
just nu hade det suttit fint med sällskap
eller bara en macka
i alla fall så är alla glödlampor i min taklampa sönder nu märkte jag.
såhär känner jag mig på ett ungefär:
pigg, kärnfrisk, alert, fräsch, positiv, energisk.
shown how to feel good and told to feel bad
fick en plötslig känsla av att vara high on life för det rasar från taket och det känns alltid lika bra och nu ska jag iförd stickad tröja långkalsonger tjocksockar baka chokladbollar i vårt Upp till kamp-kök som snart har sett sin sista dag. ska öppna fönstren och låta pink floyd strömma ut på alla av intresse.
(när jag är ensam hemma brukar jag laga jättegod mat medans jag spelar Känn ingen sorg på högsta volym och sjunger med)
aahh fåglarna sjunger
(när jag är ensam hemma brukar jag laga jättegod mat medans jag spelar Känn ingen sorg på högsta volym och sjunger med)
aahh fåglarna sjunger
Varje gång jag skakat hem och längtat efter dig igen
Ska komma hem och reda ut min ekonomi, leva hårt och asketiskt, äta hälsosamma måltider som är varken för stora eller för små, ska gå på långpromenader, börja dagen med yoghurt och banan och lyssna på spirituell musik, ska komma HEM.
Och Plura: "Jag ska bli en bättre människa. Hur gör man? Man börjar antagligen med att borsta skorna, tänderna och ansiktet. Jag tror att man äter en morot, eller någonting hårt och skoningslöst - som livet - det är bara att hugga in."
Går på isen, Sörmlandsleden-känsla, på avstånd lukten av grillrök, och solen i ögonen och du ska stå naken inför sanningen och jordens alla kval, tänker efter, bekänner för mig själv, renar, rensar, syndernas förlåtelse, det är söndag.
och vad spelar det för roll om det hade behövt bli såhär eller inte, egentligen.
Och Plura: "Jag ska bli en bättre människa. Hur gör man? Man börjar antagligen med att borsta skorna, tänderna och ansiktet. Jag tror att man äter en morot, eller någonting hårt och skoningslöst - som livet - det är bara att hugga in."
Går på isen, Sörmlandsleden-känsla, på avstånd lukten av grillrök, och solen i ögonen och du ska stå naken inför sanningen och jordens alla kval, tänker efter, bekänner för mig själv, renar, rensar, syndernas förlåtelse, det är söndag.
och vad spelar det för roll om det hade behövt bli såhär eller inte, egentligen.
You take her frail hand, and hold on to the dream
Lyssnar hundra gånger om på A-sidan till The Final Cut och är för första gången i livet på caféet som heter Schmäck, lyssnar på en livespelning med Popterror och de spelar Riksväg 45 för jag sa åt dem att Spelar ni inte Riksväg 45 så sliter jag mig i stycken, och när de spelar är det så bra att jag nästan vänder mig ut och in. Går sedan ensam utan musik över Tegsbron tur och retur för att tänka efter och kolla på staden.
Men utomhus; för lukten skull, lukten som på minner om något, det luktar bra. 
A warning for all still in command
mitt projekt som det heter
Njutbarheten kom på posten
Kommer jag orka läsa? Det är tveksamt. Översta är redan läst och det var sjukt nice så mycket kan jag säga. De andra två ser i alla fall jävligt snygga ut i bokhyllan. Men i sommar tror jag det blir Huckleberry Finn på kajen. Huckleberry Finn och munspel och vatten som glittrar ni vet, romantiskt.
Nu är det väl revolution på gång, jag tycker att väntan börjat bli lång
Vaknar vid tjugoett det säger väl sig självt att det slutar med att man klickar tusen gånger på "äldre inlägg" och lyssnar på Bob Hund och Psykakuten. nu blir det väl isländskt/tolvsnåret.
och imorgon börjar skolan ursäkta men hatahatahatahata.
och veckorna som varit kan endast liknas vid att trampa på en legobit och superlim att the same time så att man liksom tvingas stå kvar där på den fruktansvärda legobiten utan att vara förmögen att ta.sig.därifrån.
och promenaderna till haga mitt i natten, det finns inga ord.
och att skriva massor av saker till någon och sedan ångra sig och hatahatahatahata sig själv.
och att bara i ren allmänhet göra saker så att man känner sig exakt som i den här låten
Psykakuten – Still Knocked
men kan inte göra nåt åt det för det är ens egna val och att det därför är just där som viljestyrkan trots allt ligger
och aaah hatahatahata
(stay tuned, jag tror allt blir bättre nån gång sen)
och imorgon börjar skolan ursäkta men hatahatahatahata.
och veckorna som varit kan endast liknas vid att trampa på en legobit och superlim att the same time så att man liksom tvingas stå kvar där på den fruktansvärda legobiten utan att vara förmögen att ta.sig.därifrån.
och promenaderna till haga mitt i natten, det finns inga ord.
och att skriva massor av saker till någon och sedan ångra sig och hatahatahatahata sig själv.
och att bara i ren allmänhet göra saker så att man känner sig exakt som i den här låten
Psykakuten – Still Knocked
men kan inte göra nåt åt det för det är ens egna val och att det därför är just där som viljestyrkan trots allt ligger
och aaah hatahatahata
(stay tuned, jag tror allt blir bättre nån gång sen)
Och du; du är mitt uppe i livet, men nere på gatan.
Jag sköt en överdos av Leken.
nämen ja vet inte
Jag har besökt bloggar.
Och insett att något my humble little blog har ett markant underskott av i jämförelse med andra bloggar är just.
Egobilder. Åh herregud. Anledningen till detta är att jag tycker att det känns så himla awkward att lägga upp en massa bilder på mig själv. Men för att känna att jag duger som bloggare så ja. Här kommer en kavalkad. Självklart har jag med både stolthet och självdistans i blick dragit mig själv i smutsen för att det ska kännas mindre generande.
Jag inleder denna Eriksgata i posering starkt med:
Denna pose som jag helt enkelt benämner "Vad som hände då hästen fick barn med heroinisten."
"Den fjortonåriga tjejen som lyssnar på Mando Diao." Detta är ju en klassiker som väcker särskilda nostalgikänslor i mig i denna min stundande identitetskris. Jag menar, det syns ju på lång väg att det här är en tjej som lyssnar på Mando Diao. Och sen så är ju BHn på golvet en pärla som tycks vara ett återkommande element i mina bilder.
"Tungan. " "Livsnjutaren." "Vaaa heende?" "Fröken Svår"
Och nu, le grande finale eller hur man säger:
Detta guldkorn som helt enkelt går under namnet "Allmänt jävligt snygg".
Och insett att något my humble little blog har ett markant underskott av i jämförelse med andra bloggar är just.
Egobilder. Åh herregud. Anledningen till detta är att jag tycker att det känns så himla awkward att lägga upp en massa bilder på mig själv. Men för att känna att jag duger som bloggare så ja. Här kommer en kavalkad. Självklart har jag med både stolthet och självdistans i blick dragit mig själv i smutsen för att det ska kännas mindre generande.
Jag inleder denna Eriksgata i posering starkt med:
Denna pose som jag helt enkelt benämner "Vad som hände då hästen fick barn med heroinisten."
"Den fjortonåriga tjejen som lyssnar på Mando Diao." Detta är ju en klassiker som väcker särskilda nostalgikänslor i mig i denna min stundande identitetskris. Jag menar, det syns ju på lång väg att det här är en tjej som lyssnar på Mando Diao. Och sen så är ju BHn på golvet en pärla som tycks vara ett återkommande element i mina bilder.
"Tungan. " "Livsnjutaren." "Vaaa heende?" "Fröken Svår"
Och nu, le grande finale eller hur man säger:
Detta guldkorn som helt enkelt går under namnet "Allmänt jävligt snygg".
Every intention of dancing 'til dawn
World's most poisonous shoes. ´
Happines will give you cancer/having great shoes will give you cancer.
De var vita och nya så de var tvungna att göras något åt.
Skaparen till dessa masterpieces voro väsendet bakom kodnamnet U.
Raskolnikov
Att i livet börja läsa Brott och straff kan liknas vid att stå och kolla på en konsert som känns hyfsat tråkig och plötsligt upptäcka att t ex gitarristen är OTROLIGT HET OCH HAR VÄRLDENS SNYGGASTE RÖRELSEMÖNSTER, ursäkta uttalandet men det finns inga romantiska ord att dölja detta konstaterande i. Liksaså då som när man börjar läsa Brott och straff så är det enda man kan tänka ÅH HÄÄÄÄÄÄRRRREEEGUUUUUD och efter det konstatera att det man har framför sig är fantastiskt.
Att börja läsa Brott och straff och att återuppta kaffe är denna veckas bästa beslut.
Och jag har med nostalgi i blick tänkt tillbaka på tiden då jag klädde mig i enbart randiga tröjor och svarta jeans och bara lyssnade på brittisk musik. Nästan till den graden att jag funderar på att återuppta detta.
Att börja läsa Brott och straff och att återuppta kaffe är denna veckas bästa beslut.
Och jag har med nostalgi i blick tänkt tillbaka på tiden då jag klädde mig i enbart randiga tröjor och svarta jeans och bara lyssnade på brittisk musik. Nästan till den graden att jag funderar på att återuppta detta.
Jag vet du är ledsen, jag är ledsen med för allt som är kvar är en dröm osv
Lyssnar på klubbland och mina händer är jättetorra och solen gör huden alldeles varm och man ska väl kanske vakna ur denna dvala nu men det skulle underlätta om nån kunde berätta hur man gör osv hej då hej hej
Come save me with your hands, I'm pretty pretty tired of balancing on the edge of this knife
känslorna är fruktansvärda jävelskap och jag vet inte hur man gör för att få dem att lämna. en. ifred. har inte ens något att säga om något för jag kan inte förklara det med andra ord än att att jag kan sova men det är också allt.
Och akta dig för människor för människor gör en illa och var försiktig du har mitt liv i din hand.
Och akta dig för människor för människor gör en illa och var försiktig du har mitt liv i din hand.
