Nonsens

Igår satt jag och läste Rolling Stone och Trippen på biblioteket, gick och hade hjärtklappning själv på en gata, köpte en engångskamera, träffade Signe som först trodde att jag var min syster, köpte Granatäppeldryck och olivbröd (och en snickers också om man ska vara helt ärlig), tog kort på oss skrattandes i fula solglasögon, fast de där blåa var ju faktiskt vackra och de måste jag nog ha tror jag, såg på Sex and the City 2 och fick ont i rumpan men tyckte att det ägde ju ändå, gick till Hemköp och panikade runt bland vimlet och de tomma hyllorna, tog kort på Hemköps sluttamp, stoppade ett körsbär i fickan men glömde bort det, köpte massor av choklad och Fläderblomssaft med smak av citron och druva för halva priset, konstaterade att ingen hade kollat leg i den där helvetesrusningen ifall man hade känt för att köpa något man inte får, satte oss i parken och åt choklad och drack dryck och kollade på en kvinna som dansade till livebandet, gick till bryggan men där låg vinden på, träffade på NTI-are, skulle dra från parken men hoppade i sista sekund själv in framför scenen och drog några dancemoves innan vi åter styrde mot bussen, jag kommer aldrig att träffa de där människorna igen liksom, skrattade, hoppade på bussen. You're either on the bus or off the bus.

Det här stämmer så exakt. Det är helande på något vis.


http://www.youtube.com/watch?v=EcwABj_1FKA

Jag lyssnar på Summerbreeze tusen gånger om och känner att det är så osannolikt att det finns något så fint som Johnossi, men det är också helt fruktansvärt osannolikt att det finns en sådan låt som Hey, soul sister, hur det kan finnas en låt som kom i just rätt ögonblick och sa allt med de rätta orden, det är så osannolikt att KRISTIAN ANTTILA MARKUS KRUNEGÅRD HÄSTPOJKEN kommer till Trästock. Det är så osannolikt hur Kristian Anttilas hår lockar sig, hur svetten rinner i Markus halsgrop, hur rösten stockar sig för Hästpojkarna. 
Igår skälvde jorden till och idag är det varmt för första gången. 

Jag kom just ihåg att jag i onsdags åt en morot i duschen, det är vad tid gör med dig. Ibland har jag ett oroat knyckel i magen, det är vad tid gör med mig. Idag stängde jag mitt skåp för sista gången. Tiden. Återigen.

Har ni tänkt på att det har skett tusen katastrofer på sista tiden? Något enormt är på gång. Jag älskar ordet katastrof. Och ordet karuseller. Och ordet choklad. Jag skulle vilja att en ny katastrof hände snart, nånting helt ohållbart, som till exempel om det visar sig att en man i Canada i hemlighet har samlat colaburkar i sextoifem år i en stor lagerlokal i den laglösa bushen, och när han dör och i sitt testamente överlåter sin otroliga samling till sitt barnbarn så får omvärlden för första gången reda på samlingen, och blir först fascinerad, men sen märker folk att de äldsta colaburkarna innehåller någonting megagiftigt som inte går att återvinna, och att den extrema koncentration av det megagiftiga ämnet som bildats eftersom att han har flera tusen burkar är mer än vad jorden kan ta hand om och det är omöjligt att förstöra, och ämnet sipprar ut när man gör sig av med burkarna, och därför kommer denna intet ont anande man att helt enkelt ha förstört jorden för all framtid bara genom att helt oskyldigt ha ägnat sig åt att spara dessa burkar.

Ja jag skrev detta på natten. Jag blir lite underlig då.

Inatt sov jag bra för första gången på flera månader och vaknade lycklig och det är grönt!! överallt, och jag borstade tänderna i ett soligt grönt!! fönster endast iförd min egensydda skjorta medan Cornelis sjöng Felicia adjö i bakgrunden och jag kände mig lycklig!! och igår satt jag i en musiksal klockan fem på kvällen och åt nudlar med människan som skrattar åt samma mygga som jag och vi lyssnar på Queen för att sedan urarta i en duett på Shoreline, och bandet repar och vi sätter igång ett alarm utan att mena något mer med det, idag äter jag för sista gången korv och glass i sävar matsal och du vet att du fått nog när du vill ha mer..... låt mig få följa dig ner. Imorgon tar någonting slut och något nytt och större börjar. 

Vira Blåtira, brinnande bambuskott, citationstecken, myggor, saknad, tanken på en saknad som komma skall, Johnossi, omtöckning, kramar, kittlig rygg, känslan av att inte veta var man ska göra av förnedring, känslan av att inte ha kontroll aldrig nånsin, vänner, människor man inte kommer att klara sig utan, människor man inte skulle klara av att ha kvar i livet mer än en vecka till, missförstånd, människor som bryr sig bakom ryggen, lycka, förändring, sovmorgon, rökelse, gud vad skönt det ska bli att slippa er,er däremot kommar jag att sakna, förändring som aldrig slutar vrida på sig, skratt. Varje dag någonting annat.
Livet har aldrig varit så okontrollerbart förut.