Titta ner från Himalaya på alla ni som ler.



De är drömmen de.

Where all you skins and mods you get together, make pretend it's 1969 forever

Imorgon far jag iväg och är borta länge och ikväll blir det Upp till Kamp och äggmacka. Tror jag. Hejdå. 

ALL IN OR NEVER WE'RE WORSE WHEN WE'RE TOGETHER.

Och faller som ett regn på sommarens sista dagar

Igår var första dagen sedan i Juni som som allt var sönder och jag var tvungen att tänka men jag har inget här att förstöra (förutom mig själv). Livet kändes fel igår. What the hell am I doing here? I don't belong here. Kan väl summera det mesta. Jag klarar inte av tanken på det och det blir mer och mer svårt att riktigt förstå och förklara men fortfarande, på ett negativt sätt, you're the only person in the world I feel that way about. Känner mig olidligt nära tårarna hela tiden. På väg hem med bussen lämnade jag allt och skrev till en person som är utanför allt på ett fantastiskt sätt.

If you were here, baby we'd increase the dose



















and you're the only person in the world I feel that way about.

And you torture me with those big eyes

Jag sitter med benen i kors och känner mig orolig och sjuk. Såg en tremening igår som jag inte har sett på tusen år och han hade ju onekligen ändrats till det positiva. Han var sjutton. Jag minns honom som tio. Och jag såg myror bära iväg på en död sork och det såg ju helt sjukt ut faktiskt och vi gick barfota i väntan på en människa och vi spelade tv-spel tills hjärtat slog snabbare och jag kände mig glad och åt smultron och gosade med katter.  

Your sons and your daughters are beyond your command

Jag klipper min lugg och doppar ansiktet i kallt vatten, läser ut en bok som jag helt plötsligt inte greppar, far till Gammlia och borrar ner näsan i en hästpäls och jag hade glömt hur gott hästar luktar, blir dödligt allergisk men tillåter inte mig själv att ta piller, tänker att det finns förvånande många gravstenar, förvånande många gravstenar vars ägare heter Tekla också för den delen, blir kompis med en katt på kyrkogården som går omkring på folks gravar och luktar på blommor och ser ut som en lejoninna och som kommer och går som hon själv vill, vinkar till vackra män i skägg som åker förbi i en bil och vinkar tillbaka. Tänker att jag känner mig upprymd. Nu gör jag det här. Snart sitter jag vid fönstret, äter äggmacka till svartvinbärsté och lyssnar på Bob Dylan.


När du tog min hand och allting annat försvann så var jag glad att jag var jag, och det är ändå ingenting som man ändrar på.

Jag gror en fin spelningslista. Juni var ett sammelsurium av en inre förvirring. Maj var lyckat. Juli är lågmält och akustiskt och fint. Jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva. Jag måste sluta äta piller för igår var jag vaken i sex timmar och drömde mardrömmar resten av tiden. Jag vill kunna vara vaken igen. Jag läser Huset i Paris och den lamslog mig från första sidan och nu är jag på del fyra; Implosion. Den imponerar på mig helt enkelt. Jag skrattar när jag lyssnar på Flight of the Conchords och sedan vaknar jag mitt i natten och lyssnar på The Radio Dept. 
 

When you were young you were the king of carrot flowers

BLOMMOR OCH FILANTROPI.




Jag lyssnar på Casiotone for the painfully alone och Neutral Milk Hotel och lite på Local Natives. Och jag faller för ett filmomslag till en film jag inte kan få tag på. Och jag faller enbart för människor jag inte kan på tag på och det är en sjukdom.



"Hon hade försvunnit så lätt, så utan buller som en fågel när man öppnar händerna." Och jag vill läsa något av Eyvind igen.



Tänk på blommor och filantropi idag.





When every song you hear still reminds you of him

Ja, jag vet inte hur jag ska undanförklara mig för ja, mina intentions kommer att komma fram och ja, mina intentions är att jag ska göra synden att kopiera ner en hel sjujäkla låttext här och nu. En hel låt. Men Casiotone for the painfully alone är helt otroliga och ja, vem ska stoppa mig? (Och jag påminner mig själv om Sniff från Mumindalen just nu av någon anledning)

Casiotone for the painfully alone . tonight was a disaster. Däng upp den på spotify och följ med här så känns det mer meningsfullt.


you went out with your best sweater on
with every intention of dancing till dawn
but when the dj played that song, it all went wrong
crying in the cabride home
with frank sinatra on the radio
but it might as well have been lil kim
when every song you hear still reminds you of him

and you'll say that it's no big deal
but it's the shake in your voice
that gives it away, how you feel
and you couldn't slam the door any faster

and you'll say that it's no big deal
but it's the tears on your face
that give away how you feel
and you'll say tonight
tonight was a disaster


. Det är mysigt och jag blir på konstigt humör och du jag vill ha dig i svartvitt är det jag tänker på just nu.

We're going up the Eiffeltower you and me

Såg i tidningen att Pete Doherty ställt in en konsert i Frankrike med ursäkten att han är på sjukhus och självklart så ger det mig förhoppningar om att han ställer in Arvika också för jag är en avundsjuk och bitter jävel och tanken på att tusentals människor ska lyssna på Albion live men inte jag får mig att vilja rymma iväg.

Det ger mig kalla kårar att se dig slockna såhär

Tanken var att vi skulle vara hemma imorgon men tanken på att spendera en natt till i tält kändes too jävlig to handle så vi packade ner vårat fyradagarsliv i en skuff och så åkte vi hem. Medans Di Leva sjöng att du är en blomma med nio liv. Och mina röda skor var sedan länge alldeles blöta så jag gick sedan länge bara barfota med en ny klänning runt mig kämpandes mot vinden och med alldeles brända ben för som min syster sa så har mina strumpbyxor sedan länge förvandlats till djur så de kunde jag ju knappast ha på mig mer. Har man på sig dem så har man fler tår utanför än innanför ändå. Och mina kinder längtar efter att få sitta vid mitt fönster och le för sig själva runt midnatt. Jag drömde en sådan hemsk dröm om dig en natt och sedan natten därpå drömde jag att jag berättade om den för dig. Och att den gjorde dig helt tyst och att du såg ledsen ut. Jag kan knappast stå ut med att spendera fler nätter i ett tält och utveckla den drömmen för det räcker nu. Men de här dagarna

Gjorde vi falafel till middag men det slutade som en oidentifierbar vegetarisk puré som jag blev tvungen att föreviga på bild och vi drack Granatäppeldryck så att vi fick springa till toan nätterna i ändå och vi låg på luftmadrass och sa  Tränbärsgelé Elräkning Grodyngel Laktosintolerant Tand Damunderkläder i all oändlighet tills vi sa samma saker hela tiden, kollade på våra fötter i vattnet så som de såg ut från bryggan, irriterade oss på barn. Gick omkring i en ny stad, jag köpte rökelse, strumpbyxor som vi sedan var tvungna att skratta åt när jag sa att jag såg ut som något som hörde hemma på Antikrundan i dem, en kopp som ser magisk ut och örhängen som är gröna. Stötte på Hemköp. Gick omkring i en hel dag och letade efter Fjällräven. Hittade till sist Fjällräven och kände att vi hamnat i Kånkenhimlen. Sa att nu far vi hem va. Tyckte att mamma luktade så gott som bara mamma kan när vi återigen var hemma.  

That all is fleeting, yeah but all is good

Igår satt jag på en dunig hög av täcke på mitt golv och lyssnade på förra sommaren i form av Ulf Lundell Måne över Haväng. Jag läste en bok men kunde inte ge mig hän för det är svårt att ge sig hän åt någonting annat när man just har läst Harry Potter. For till stan och köpte någonting som jag inte borde ha köpt för det försvårar, träffade en pojke som är som en bror fast han inte är det, lyssnade på jazz och tog kort på Salem al Fakir, ropade också på densamma och hälsade till honom från Evelina, rusade runt i parken med Anna i yra över att han svarade. Satt på lådorna vid mitt fönster och lyssnade på I'm from Barcelona och Byrds, doppade skorpor i blåbärste. Visade en gång för alla att jag inte kan lova mig själv någonting. Men det funkade inte så det gilldes inte. Tror jag. Gick och la mig istället.

Jenny living in the sea
she's gonna swim away from all her misery
Yesterday she said to me
"The underwater train is heading for Paris".

I will take you far away
. Idag drar vi. 

So now I come to you for insight.

Vi köper vattenkastanjer, sojabönor, falafel och godispåsar och vi lägger dem i en påse, jag lägger kamera och solglasögon i en väska, mitt hår är vågigt och jag lyssnar på Lena 60, är varm som en kamin, lägger CD-skivor i en bil och känner att vad glad man man kommer bli av att köra ut från uppfarten till Noah and the Whale, Two atoms in a molecule.
Imorgon åker vi på roadtrip.

Ikväll är det Salem och jag vet inte riktigt om jag känner peppen, men världen är utformad så att det är när man helst känner att man vill ligga hemma så ska man fara. Nånting händer då.  


Målade naglar och trasiga trästaket

Jag tänker lite grann på vackra händer, rök, att bli helt lycklig för sig själv av att sätta på sig runda glasögon, gamla pianon, gröna trädgårdar och varför jag bara gillar klänningar nu för tiden.

But for now we are young, let us lay in the sun and count every beautiful thing we see, love to be



Det kändes helt rätt med en bild på dessa just nu.
And when we meet on a cloud I'll be laughing out loud,
I'll be laughing with everyone I see
Can't believe how strange it is to be anything at all. 

Jag tror jag är redo för ett inlägg om genus.

Genus.
Smaka på det ordet liksom.
Känns mest som en tärning med olika färger på alla sidor. Och jag måste säga att jag inte gärna tänker på det ordet. Det känns så awkward på något vis. Och nu ska jag skriva här ett inlägg som kommer att så att säga nagga det ordet i kanten, gå som en katt runt det, och det känns ganska awkward. Varning för att detta kanske är mer personligt än jag tänkt mig och att ni kanske absolut inte känner igen er i situationen. Men. Host. Host. Harkel. Harkel. Då kör vi. 

När man läser tidningar av kategori Kvinnligt, t ex låt oss säga kanske ja, vad finns det, Amelia, Frída, Solo och så vidare(det här känns ju redan rätt awkward), så stöter man ibland på ett underligt och främmande fenomen. I olika former kommer det insmygandes, likt allt annat, men basicly, down to the wire, själva andemeningen är: "Han minns aldrig vad du säger pågrund av att han är för upptagen med att föreställa sig dig naken så han kan inte lyssna samtidigt." Hm. Hm. Ja. Jag har då fler än lovligt många gånger stött på det obekväma faktum att folk man har sagt en sak till trettio gånger fortfarande aldrig kommer ihåg det, men denna tjejtidningarnas förklaring känns ju bara rätt så avlägsen. För. Jag har då aldrig så vitt jag kan komma ihåg stått och föreställt mig hur en människa sett ut naken medan jag pratat med den. Och. Då är min fråga. Kan det vara så stor skillnad mellan olika genus, att nåt som känns helt främmande för en flicka kan vara något som är helt självklart för en pojke? Eller är det bara tjejtidningarna som känner trycket att måsta trösta alla utbrända kvinnor out there genom att komma med bortförklaringar och säga "Nej, nej, det är inte det att han är helt ointresserad av vad du har att säga och därför svävar iväg lite, det är bara det att han föreställer sig dig naken."  Jag menar. Jag måste typ fråga någon man någon gång om han brukar göra detta när han pratar med så kallat kvinnofolk för jag undrar verkligen om detta kan stämma. 

Pust.     

Och allt som vi tiger om ska jag riva ner.

Vilken fin dag och så många fina människor och vi satt mitt på Rådhustorget och såg människor gå förbi.
Och jag peppar trästock!

Nu för tiden

Jag sitter mestadels på lådorna vid mitt fönstret och lyssnar på Beirut för det gör mig så fantastiskt glad och jag flätar massor av flätor i mitt hår och knyter små band i dem och jag har mestadedels på mig klänningar och dansar i mitt rum och sopar mitt golv tills svetten rinner och målar blommor i mitt ansikte med ansiktsfärg och tar bort bräderna ur stolens rygg för det blir så mycket bekvämare att sitta i den då och spelar upp händelser i min hjärna i flera timmar tills jag blir helt störd och lyssnar på I'm from Barcelona för de har en låt som heter Jenny och jag känner till tusen låtar som handlar om mig och jag läser Harry Potter och Halvblodsprinsen och vill läsa med ändå inte för då tar det ju slut och känner mig lite nuts och har ingen självbehärskning och bränner min hud och ser på hästar hästar hästar och jag och hästar har glidit ifrån varandra men de är fortfarande världens vackraste skapelse och de har snälla ögon och varma kramiga mular som de kan luta mot ens kind ibland om man har tur och de luktar gott och har ludd i öronen och varma stora magar som man kan klappa på och luta ansiktet mot och det är fridfullt att rida barbacka på en häst på en naturig grusväg och jag har märkt att jag mestadels sitter och skrattar och ler för mig själv på lådorna vid mitt öppna fönster. Nu för tiden.    

men när var det okej?

Tittar på hästar och tycker att hästar är bland det vackraste som över huvudtaget finns här.

Charlie

Livet försöker återvända till det normala. Behärskning! Livet flåsar dig i nacken.

Jag vet att ditt ben inte funkar mer, men jag tänker på dig.

Har fastnat på Hästpojken, hörde just Patti Smith spela Because the night på Peace and Love ,önskade att jag var där, stod i stället ensam i mitt rum och höll på att börja skratta, för det kändes som nånting stort, tror att jag ska försöka skriva på den där boken.


Jag trycker tillbaks så gott jag kan, jag håller mig upprätt i din famn

Jag vill skicka ett massutskickssms till hela världen och skriva Hej hur mår du, för det känns som att jag verkligen undrar hur alla mår nu och jag vet liksom inte i vilken ände man ska börja, och speciellt eftersom att mina pengar tar slut snart och det är ju synd att man ska måsta förlita sig på pengar för att kunna kommunicera men så är det väl just. Och just nu så plöjer jag Hästpojkens album Caligula gång på gång, dag efter dag och det är så fantastiskt och snart ska jag stå på Trästock i storafrikanklänninga (säg med 25-litersvattendunka-uttal) och hoppa upp och ner och dansa till Hästpojken och det kommer att bli NICE.

Plura.

"Jag längtar till ett berg som reste sig ur havet för miljoner år sedan, ett berg där det bara finns en väg som slingrar sig uppåt mot himlen, och havet långt där nere, stenar som rasat ner, och på krönet står en soldat med en k-pist och vinkar, vi går neråt och vi badar och jag sänker mitt huvud under vattnet så att du inte ska se mina tårar och hur mycket jag behöver dig." // Plura Jonsson.

RSS 2.0