Anade jag när jag citerade Eyvind Johnson på en tom sida i ett kollegie...
Du är borta och du är där
Allt är förändrat men allt är kvar
Människorna har bytt plats
men massan är på samma ställe.
Dansa fastän hjärtat brister.
Och vi hoppar upp på scenen och dansar och hjärtat brister och benen sviker och händerna skakar och ändå. så går det.
ljud
som när färgglada fiskar simmar tillsammans och svänger på fenorna i natten
eller som när man går under de fallande snöstjärnorna som mjuklandar i björkar och på gatlysen i väntan på bussen.
Idag i biblioteket läste en man en arabisk tidning och åt banan och när han åt bananen så lät det inte smaskande som det brukar, utan tyst och med bara dova dunsar då tandraderna möttes och jag vet inte
livet är för mycket just nu vilket är precis som det ska vara och det gör mig så himla rädd, inte rädd för att ha allt men rädd för att förlora allt
We ran through streets at night, when we were winning
Och ibland, som denna kväll, i pausen mellan akterna i Otello då man med en människa som är sådär riktigt bra, springer mitt i gatan och skriker och sedan dricker kaffe i genomskinliga plastmuggar. Och i ögonvrån när man springer med denna ser dennas långa ben i svarta jeans som ser ut så exakt som i april då jag sprang längsmed ett par andra långa ben i svarta jeans och jag kände herregud det är bara en månad kvar nu men det är skit samma för saker är redan tillräckligt episka som de är, behöver inte älska minnet av april nåt alls längre om jag tänker efter. Och planen skrotar jag för
jag borde ringt men att ringa nu känns lite fånigt och kort.
t som i tumult
Idag köpte jag tranbär doppade i apelsinchoklad och det var väldigt gott. Jag hade på mig jeans som var nytvättade och det vet ju alla att det är en fruktansvärd upplevelse. Fick till sist tummen ur arslet som det heter och lyckades ta mig samman och sätta upp alla mina Umefolk-affischer. Detta gav den tillfredsställande känslan av utfört arbete, en tillfredsställd känsla som vissa får av att man gör Tusen Nålar på deras arm. Och det var lite konstig stämning i klassen. Ville resa någonstans. OCH FRÖS. HALLÅ KAN DET BLI VÅR NÅN ENDASTE GÅNG?
I alla fall. Håll till godo. Här kommer lite google-bilder på snyggt folk, som förutom att de har utseendet på sin sida även är något så klichéartat som INSPIRATIONSKÄLLOR, för att gaska upp denna bloggs annars väldigt textiga och väldigt o-bildiga utseende.
När jag såg dig raggla hem längs riksväg 45 var du inte längre nån man ville åt
Med skorna i handen och knäna full av skrapsår blev kilometrarna till evighet att gå
ÅH SOM JAG TITTAT EFTER DIG, legat sömnlös tusen nätter för mig själv
som du sprang efter de andra sprang du aldrig efter mig.
lyssna or DIE! Popterror – Riksväg 45
Om ni gillar sån här allmänt skitpopulär Håkan Hellström-musik har ni verkligen ingen ursäkt till att inte lyssna på detta tre komma fyrtiosju underbara minuter långa igenkänningsmästerverk.
Jag kan se hur himlen är ren och jag klarar vardag
Man inser inte hur man mår förrän efteråt.
Detta tänkte jag på i bilen till stan för att se Klungan, efter en timme eller så tänkte jag ändå mest på lukten på min axel.
Och i helgen så vaknade jag i Marieberg i blårandigt täcke under öppet fönster och gick till busshållsplatsen ovanför kullen men omständigheterna gjorde att jag inte kunde köpa biljett så jag gick vilket var kallt och tog några timmar då jag inte visste vägen och därmed förmodligen tog ett par omvägar. Efter ett tag kände man sig hopplös. Sen Pilgatan och fyra koppar kaffe i nån skitsnygg mugg och med vackra människor. Sen hem, sen bilen och tankar på högstadiet och sen Klungan.
Nu: skall städa vilket är sämst eftersom att jag inte är ensam hemma och därmed inte vågar riskera att dammsuga naken vilket är det enda som underlättar. Så jag skjuter upp det genom att läsa nya bloggar och lyssna på Cornelis.
Nästa helg är det volontärarbete och Umefolk som gäller, sedan födelsedag sedan Ersboda.
Ett meningslöst inlägg really, ville mest bara skriva nåt för att skjuta fram städningen.
Ta mig till den där festen i stan, där människor är som du och jag
Istället för Företag för en Dag suttit i någon sorts underbar hippievänsterlägenhet och sprutat grädde i munnen och sedan sålt några enstaka kakor på Dragonskolan.
Sedan Öppet Hus som spenderades med att dansa till Nationalteatern och Jag är en vampyr tillsammans med bland annat Batman, låtsas deala knark i skywalken och äta så mycket couscous att man nästan kände sig drogad.
Och ikväll: staden.
Och jag tyckte du stod försvunnen framför mig
vaknat fem på morgonen och dött tre gånger av ett fint nattmeddelande
ätit köttbullemacka med rödbetssallad, vilket är kafeterians gåva till mänskligheten
kramats så att håret luktar rök i timmar efteråt
omfamnat kapitalismen och köpt klänning och sedan fika för SEXTIOSJU KRONOR GULP
kritiserat barnkläder och framför allt de fula
diskuterat bh-storlekar, ryggtavlor och det faktum att man alltid köper bh:ar med för långt band om ni fattar
tagit en tidig buss hem i tron om att jag därmed skulle plugga, ack så fel man kan ha
legat och vilat i sängen och plötsligt känt EUREKA! Det måste vara så det är tänkt att man ska virka dreads!
Det enda tecknet på Alla hjärtans dag var ett blygsamt geléhjärta bredvid citronkakan på Kafé Station. Inte för att det gjorde mig något. Och av någon anledning är det alltid dagar då det inte händer något särskilt som man gör såna här listor, kanske för att de dagar det händer saker så är det för personligt för att skrivas om över huvud taget. En liten Bruno K. Öijer för att ge det hela ett romantiskt slut, för ungdomen är ju mer eller mindre romantisk, även om den inte är det på Alla hjärtans dag.
Och jag tyckte du stod försvunnen framför mig, åt båda hållen från din kropp spann ofattbara mil iväg och bands ihop på andra sidan jorden, jag tänker på dig, som man tänker på någon som suttit uppe och vakat över en ensam blomma, jag tänker på dig som man tänker på någon som väntar sig mycket av döden, inget fick komma och slå den ur din famn.
Håkan Hellström one o one
2. Om man efter dag och innan kväll går ensam uppför och nerför backar i Marieberg och inte riktigt minns vilken dörr det är man ska knacka på men vet att i livet är det bara är att gå och anta att man hamnar dit man ska, och det är lite kallt och dränkt i rödsvart ljus och vinden får håret att flyga runt, lyssna då på Vaggvisa för flyktbenägna.
3. Om man nio på morgonen då man smugit upp efter en natt i sjömanskostym och ser blek nyvaken och rufsig ut i hallspegeln och man tar på sig jackan och kliver ut genom dörren så lyssnar man på Sång i en buss på villovägar och när man kliver ut är världen vit och kall och ren och solen är stor och ny och innan man går uppför backen vänder man sig om och ser en människa gå med käpp nånstans långt borta. Och lukten av lakan som satt sig i hårbotten. Och ultrabussen i gryningssolen. Och där kommer den, efter frukostjuiceköp på ica, på gatan, Aprilhimlen.
Regnmoln brukade jaga mig och nu jagar jag morgonen längst avenyer.
Oho för dina fötter, in the gutter
Om man är född bland proletärer.
"Då är det väl lika bra att lägga sig ner och självantända".
Vilken lirare.
bra kväll.
Lyssnar på Olle Ljungström
(varje gång du möter min blick) Blir min värld en aning större
Men nu ska vi bli främlingar för varann.
Är inne i något sorts tillstånd, måste ha blivit till i efterdyningarna av min feber då jag inte förstod någonting av det som varit. Och jag har undrat över när man var liten, vad väntade man sig egentligen av livet? Och hur vart det såhär? Var det dethär man väntade sig, hade man velat att det skulle bli såhär eller hade man väntat sig något bättre, hade man försökt förhindra dethär om man visste att det var det som väntade?
I can learn to be the perfect one, if just in self-defence
Hade en 18timmarsnatt då massor med sjuka drömmar valde att dyka upp och säga Tja. En gick ut på följande:
Revolutionen i Kairo spred sig över hela världen, även till Sverige, där den yttrade sig i form av en vild hatisk strid mellan kristna och ateister. Ja, det var så att säga open fire = vild skottlossning. Det hela urartade i någon sorts slutstrid inne på Coop Forum. Revolvrar, hundmat och läskflaskor i en sinnessjuk blandning. Jag var i alla fall med i striden, om jag var ateist eller kristen är för mig inte riktigt klart, eftersom att jag är döpt och konfirmerad men inte nånsin har gett mig hän åt hela kristendomsgrejen, det står dock klart att jag var en riktig stjärna. Smidigt undvek jag skottskur på skottskur och dök ner bakom varustapel på varustapel, samt sköt ner tusentals motståndare. Men motståndarna var ju så många att det var helt sjukt, och till sist hade de fått tag i något paralyseringsvapen som gjorde att alla vi vart helt fastfrusna. Så vi kunde bara stå där på pastasektionen och agera kanonmat som det heter. Men som av ett mirakel började min paralysering släppa, och jag smög iväg tillsammans med några goda vänner, för att helt enkelt försöka få slut på skiten.
Det visade sig att det fanns en uråldrig ritual som om den utfördes skulle få stopp på alla motsägelser mellan kristna och ateister. Man var tvungen att hitta något sånt där sjukt ritualställe och utföra en ritual, och sen var det klappat och klart. Så vi sprang dit, vilket var den längsta sträcka jag någonsin sprungit, men i drömmen så var min kondition hur bra som helst för jag vart inte ens lite andfådd. Sedan utförde vi ritualen.
Sen vet jag inte vad som hände, om det löste sig eller ej. Förmodligen. Kommer i alla fall ihåg att jag tänkte att Om det här är klasskamp så suger klasskamp, och så tänkte jag på min folder från SSU på skrivbordet som heter KLASSKAMP och så tänkte jag att Den måste jag slänga, klasskamp är det värsta som har hänt mig. Bara massa skottlossning och springsträckor.
we couldn't get much higher
sover för mycket.
varje gång jag ska gå över övergångsställena på väg till midgård så tänker jag att det skulle vara alldeles för lätt att bara kliva rakt ut i tumultet och sen ser jag det hela framför mig och mina ben tar nästan några kliv framåt. och varje gång jag kliver in i en bil undrar jag om vi kanske ändå kommer krocka eller på annat vis dö. det är nåt med trafiken som gör det. KRAFT. om kraften är stor så får man bara tänka på att gå med den, kommer man i vägen så ja då är det kört.
Och jag var full och jag va dum och jag ramla på allt
Vad jag har att säga efter denna dag är att:
- Manlig så att säga broderskärlek är väldigt vacker att bevittna.
(och jag ramla omkull och tog mig upp och sen.... RAMLA JAG OMKULL IGEN)
Håkan Hellström – Ramlar --- känns som den perfekta låten för denna TID.
