Nonsens

Jag älskar morgonen mest, det är faktiskt sant. Varför, jo:

1. En av de bästa känslorna i världen är att vara jättetrött som sovande fast vaken så medveten nog att uppleva den fina känslan av total avslappning gränsande mot förlamning, den har man om man inte räknar med på artificiell väg, bara när man just vaknar och det är ju allt som oftast på morgonen. Även om det är en nagel i ögonvrån att man då också måste lämna den känslan inom sjukt kort.

2. Morgonen är inga konstigheter, no fuzz, bara baserad på en enda sak; uppfyll dina basbehov så fort du kan och sen gtfo. Med andra ord ingen tid för eftertänksamhet, ingen överdriven innehållslös extratid, bara pang på äta kissa borsta gaddarna spring till bussen. Det blir svårt att sjunka ner i nåt, vilket är positivt.

3. Sjubussen. Folk som aldrig har tagit den och ba; "åååh gnäll gnäll den går ju jättetidigt gnäll den måste suga", ni har no saying in this. Man måste veta sjubussens tystlåtna, varma, sävliga charm för att fullt ut kunna förstå den. Nu brukar ju jag också ibland klaga på att den går sjukt tidigt men, ja, det skyller jag på pms. 

4. Sen sist och även kanske minst älskvärt beroende på utomhustemperatur: promenaden till skolan och ett dagens första stillande av begär.