WE SUCK YOUNG BLOOD.
tre dagar av jazzfestival och då hälften av alla bloggar nu handlar om hur sur nån maskeradfest var i fredags så gjorde jag väl fan rätt ändå eller.
fast idag lördag vet man inte det kanske har varit en killer kväll för alla andra. jag däremot såg en man spela trumsolo som en besatt, såg pink floyd-tolkningskonserten också men sångaren förstörde allt eller egentligen alla musiker utom killen med eko-ljuden förstörde konserten och jag kände mig ofta ensam.
drack skogsbärste och åt rån med smör på, det är det bästa med att volontära, om det inte är hela volontärsfikat så är det just de där rånen med smör på.
kanske borde ha farit på fest, ändå.
jag och mikaela och våra samtal på bussen hem ett och tjugo, mer terapeutiskt än vad som helst, mer terapeutiskt kan inget vara, just i stunden.
nu följer en vecka av lov och det kan bli hur dåligt som helst men jag tänker göra matte på bibblan på dagarna, så länge det finns en plan kan det gå vägen.
jag lyssnar på nils landgren, testa det nån ensam natt, istället för att typ gå till kents eller nåt. att lyssna på honom på dagen skulle inte falla mig in någonsin vem vore jag då.
jag tänker på tjugohundranio när vi köade till håkan hellström i februari, har livet ens någonsin varit bättre? jag var ingenting jag var ett neutrum och sen började jag bli och det har väl varit crucial och oundvikligt till syvende och sist, men inte fan har jag någonsin blivit något bättre än när jag var ett neutrum.
